Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Såningsmaskiner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såningsmaskiner
Såte
Då det är viktigt, alt S. så den önskade mängden
per hektar, böra de provsås före användningen, när
det gäller nya S. eller nya utsäden. Detta sker genom
vridprov. På de nyare S. kan man kringvrida
matareaxeln med en vev ett visst antal varv, som brukar
angivas på en maskinen åtföljande såningstabell.
Då ett visst antal varv motsvarar en viss areal, kan
man således kontrollera om den utsådda mängden,
som uppsamlas i det avtagbara locket eller på annat
sätt, motsvarar den önskade utsädesmängden per
hektar. På äldre S. får man upplyfta det ena körhjulet
och kringvrida detta, om man skall utföra vridprov.
Därvid får man då vanligen själv beräkna, hur mycket
maskinen sår på ett varv (hjulets omkrets x maskinens
såbredd) och vrida ett visst antal varv vilka motsvara
en viss areal. Man kan även kontrollera om S. sår riktigt
genom att hemma uppväga en viss mängd utsäde i en
påse och därefter på fältet beså den areal, som denna
utsädesmängd skulle motsvara. Om lådan då före
igångsättningen är riktigt full och väl avstruken och efter
ihällningen av det medförda återigen blir lika full,
är utsåningen den önskade. I annat fall får man ställa
om maskinen.
För mindre rotfruktsodlingar användas små enradiga
S. En sådan kan vara byggd som en liten kärra med en
sålåda. Den s. k. såddkäppen har fröbehållaren i ett
skaft, nedtill försett med en anordning liknande den
dubbla skivbillen, som nedmyllar fröet. N—g.
Såpa är den till ett gelé stelnade vattenlösningen av
kaliumsalterna av fettsyror, innehållande även det i
den oförsåpade oljan ingående glycerinet jämte något
överskott av kaliumkarbonat (pottaska). S. framställes
ur vegetabiliska oljor (sojaolja, majsolja, solrosolja)
genom försåpning med pottaskehaltig kalilut. Gul S.
eller glycerinsåpa erhåller inga ytterligare tillsatser
(möjligen något billigt parfymeringsmedel), grön S.
färgas från gul till grön med litet blått anilinfärgämne.
Tillverkningen av den gröna såpan daterar sig från
en tid, då hampolja användes till framställning av S.,
varvid produkten på grund av färgämne (klorofyll)
i oljan utan någon tillsats blev grön till färgen. I
rengöringssyfte föreligger ingen anledning att
föredraga den ena eller den andra produkten, men åtskilliga
vita föremål göra ett för ögat vitare intryck genom
en ytterst svag blåfärgning (liksom vid användandet
av blåelse). Av 100 kg vegetabilisk olja erhålles i regel
250 kg S. O. S-g.
Såplera, se Torrskorpa.
Såpnejlika, se Såpört.
Såpört, såpnejlika (Saponaria officinalis) är en väl
halvmeterhög ört av fam. Caryophyllaceae med
jämnbreda, motsatta blad och ganska stora, ljusröda, ofta
fyllda blommor. Den har ganska grov krypande
rotstock och sprider sig lätt med dennas hjälp, varför
den mångenstädes uppträder i mängd, även där den
ej numera odlas. I kultur förekommer den numera
blott som prydnadsväxt, men förr har den använts
för tvättning, då den innehåller saponin, ett ämne,
som skummar i vatten. Saponinet är giftigt. H. G. S.
Sår är en i regel på mekanisk väg uppkommen
vävnadsskada i hud eller slemhinna. Allt efter
uppkomstsättet kan man tala om skärsår, rivsår, bitsår,
sticksår, krossår o. s. v., vilka i regel ha olika utseende.
I samband med att såret uppstår, kan även mer eller
mindre betydande kärlskador uppkomma, varigenom
blödning uppstår. En första åtgärd vid ett olycksfall
med S. kan därför bli att stoppa en sådan blödning,
vilket vanligast sker genom ett tryckbandage.
Läkningen tillgår så, att från sårbotten och kanter bildas
en mycket cellrik och kärlrik vävnad, s. k.
granula-tionsvävnad. Sedan sårhålan utfyllts av dylik
vävnad, omvandlas denna så småningom till en mer eller
mindre fast och hård ärrvävnad, och ärret täckes av
överhud, som skjuter fram från S:s kanter. I vissa
fall, t. ex. vid ett skuret S., där detta icke blivit
förorenat och infekterat och där sårkanterna ligga nära
varandra, kan dessa nästan direkt läka fast vid varandra.
Om S. däremot blivit förorenat och infekterat, uppstår
vanligen en sårhåla, från vilken rinner mer eller mindre
rikligt med var. En sådan sårhåla måste fyllas från
botten, och läkningen tar därför alltid längre tid.
Behandlingen av ett nyss uppkommet S. skall i första
hand gå ut på att skydda det från förorening. Man
skall som regel ej klippa bort håren kring ett färskt
S., som ser rent ut, ty vid klippning faller lätt
avklippta hår ned i S. och förorenar detta, varigenom
läkningen förlångsammas. Bäst är i regel att försiktigt
tvätta ett sådant S. med kloraminlösning, vilken har
en stor desinfekterande förmåga, samtidigt som
vävnaden ej skadas. Man kan även med fördel använda
en desinfekterande salva. Om en sårskorpa bildas,
bör denna dagligen avlägsnas och S. försiktigt tvättas
rent, så att var ej får samlas under skorpan. En hel
del läkemedel finnas, genom vilka sårläkningen kan
stimuleras. En daglig användning av vissa medel,
t. ex. jodsprit, kan emellertid skada vävnaden så
att läkningen förlångsammas. Över huvudtaget gäller,
att ett S. kan »tröttna» på ett visst läkemedel. Övergår
man då till ett annat, ser man att läkningen
stimuleras. S. i närheten av leder och senskidor och djupa
S. å bröst- eller bukvägg kunna vara mycket allvarliga,
varför veterinär omedelbart bör rådfrågas. I sådana
trakter där stelkramp är vanligt förekommande, bör
man även vara mycket försiktig med vargörande
sticksår, samt noggrant sköta S. med skorpbildning,
då i sådana S. stelkramp lätt kan uppstå. N. L.
Såte eller volm användes vid höberedning för att torka
det slagna höet. Man kan dock ej lägga ihop höet i
926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
