Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tall
Tallmätare
och mellersta Sverige samt norrländska kustlandet,
vart 8—10 år eller ännu mera sällan i inre, övre
Norrland; i övre fjälltrakterna t. o. m. blott vart 50—
100 år.
Fröet mognar i jan. el. febr. och sprides ur kotten
vid stark solvärme på våren. Det är antingen enfärgat
(svart, brunt eller vitt) eller marmorerat. Frövingen
omsluter fröet som en klo. 1 000 frön väga i
Norrland 2—3 g (330—500 000 frö per kg), i
Mellansverige 4—5 g (200—250 000).
Föryngringen sker bäst genom fröträd å
trakthyggen eller vid utebliven ’självsådd genom sådd eller
plantering. Vid skogsodling bör frö användas, som
skördats i en trakt med klimat, likvärdigt med
skogsodlingsplatsens. Med hänsyn därtill sorteras tallfrö
numera vanligen efter härstamningsorten (länsvis eller
delar av län).
Gallringen utföres första gången genom
borttagande av en del »vargtyper» eller förväxande träd.
Sedan behöver gallring ske först i 30—40-åriga (i
Norrland 60-åriga) bestånd och upprepas helst vart
10:e år (se Beståndsvård).
Avkastningen. Jämna, väl vårdade tallbestånds
totalproduktion uppgår vid 100-årig omloppstid till
300—750 m3, vid 130-årig till 325—900 m3, varav
omkring hälften bör ha skördats genom upprepade
gallringar. Vid 50 års ålder bör man beräkna ett
stamantal av 1 200, vid 100 år c:a 400 per hektar.
Sjukdomar. Största skadan vållar tallens
blåsrost (se Törskate), vilken särskilt härjar i 40—80-åriga
bestånd. Bland rötorna märkas hos äldre träd
ringrötan (Polyporus pini Thore.), och torrötan (P.
vaporarius Pers.). (Se Ticka.) Yngre träd och plantor
härjas ofta av skyttesvampar (se Skytte).
Virket är gulvitt med vid äldre år tydligt
begränsad rödaktig kärnved, som börjar vid 30—40 års
ålder. Det är av god beskaffenhet och har gott
bränslevärde (se Bränsle).
Bland främmande tallarter, som införts i landet,
äro de allmännast odlade:
Bergtall (P. montana Mill. /. uncinata Ram.),
från mellersta och södra Europas bergstrakter; den
liknar i viss mån vanlig T. men har vanligen mer
buskartat växtsätt samt mer gröna och trubbiga barr.
Blommar som helt ung och sätter tidigt kott med
grobart frö. Honblommorna liksom kottarna äro
oskaftade och därför rätt utstående. Förekommer i
en flerstämmig form (/. germanica) och med enkel
stam (/. gallica), den senare härstammande från
Pyretieerna. Bergtall användes å flygsandsfält och på
för havsvindar starkt utsatta hedar som läbälten
och skyddsbestånd och på grund av sina
markförbättrande egenskaper till förkultur för att därefter
uppdraga värdefullare skog. Bestånden gallras tidigt
och ofta. I Danmark beräknas för dem en
omloppstid av 40—60 år. Vid 50 år böra de hava givit en
samlad avkastning av omkring 200 m3 per ha, varav
omkring hälften bör ha utfallit genom gallringarna.
Sås eller planteras. Kottar insamlas redan på hösten,
i okt.—nov.; senare faller fröet ur kottarna. Fröet är
större än av vanlig T., 130 000—170 000 per kg = 6—
7,7 g per 1 000 st., och mer gulbrunt till färgen.
Veden är tät och tung, kådrik, varaktig och
svår-kluven; den användes till bränsle, hägnadsstolpar,
kol-och tjärbränning. Planteras i parker, i stenpartier,
samt såsom viltskydd.
Svarttall (P. nigra Arnold /. Laricio Poir.), från
södra Europa och västra Asien, bildar ett vackert
träd med kandelaberformad krona. Barr 2 i knippet,
långa, styva, vasspetsade. Stora kottar. Trivs bäst i
södra Sveriges kalktrakter men har även planterats
i Norrland som prydnadsträd.
Weymouthtall (P. strobus L.) från sin hemort i
östra Nordamerika införd redan i början av
1700-talet som prydnadsträd och odlad som sådant ända
långt upp i Norrland. Den har till stor del gått ut till
följd av angrepp av blåsrost (Peridermium Slrobi,
Cronartium ribicola Dietr.). Den är ett vackert träd med
blanka och glatta, först gröna, sedan bruna årsskott.
Barr 5 i knippet, långa, fina, veka, blågröna. Kottar
långa.
Brödtall (P. Cembra L.), vild i Alperna och
Sibirien, införd under senare delen av 1800-talet för sina
ätliga fröns skull. Ett vackert prydnadsträd med
pyramidformig växt, tätt brunfiltade årsskott, 5 barr
i knippet och stora, runda kottar. Mycket spridd som
parkträd. Den sibiriska formen är härdig långt upp
i Norrland. Fröet bör sås omedelbart efter skörden.
Granskad i?. L-k.
Tallbarrsrost, se Bostsvampar.
Tallhed, se Hed, Skogstyper och Tall.
Tallklöver, se Getväppling.
Tallkotte, se Kotte.
Tallmätare (Bupalus piniarius L.) kallas en i våra
barrskogar vanlig mätarfjäril, som mellan
vingspetsarna når en bredd av något över 30 mm. Hanen har
svarta vingar med stora vita fläckar, medan honans
vingar äro mörkt ockragula med svarta, oskarpa
teckningar. Den förra har fjäderlika, den senare
trådsmala antenner. Larven är grön med fem vita och smala
längslinjer. De små ovala, glänsande och gröna äggen
läggas i enkla rader på fjolårsgamla tallbarr. De unga
larverna gnaga barren längs kanterna, medan de
äldre förtära dem helt. På hösten gå larverna ned
till marken, där de spinna in sig i kokonger för att
därefter förpuppas. T. har upprepade gånger under
senare tid anställt svårartad skadegörelse på skogen
i vårt land, såväl i de södra som norra landskapen.
933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
