Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tandfel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tandfel
Medelåldern vid de beständiga tändernas framkomst:
Tarm käx
Häst .................... Framtänder [-Hörntänder-] {+Hörn- tänder+} Premolarer Molarer, beständiga, föregås ej av mjölktänder
1 2 3 1 2 I 3 i j 5 6
27a 3 Va 47a 4—5 27 a 3 4 7a 17a 4
Nötkreatur................ I7a+ Inre 2 + Yttre 3 + 3 7a + 2 27a 27a 7a 17a 2
i Får och Getter............ 1 l3/4 27a 37a — 2 2 2 74 74 17a
Svin...................... 1 17a 74 7a 174 1 1 7s 74 17a
fall kan man genom operativa ingrepp giva hästen
normal tuggningsförmåga. — Hästens framtänder och
de främre kindtänderna bildas först som mjölktänder.
Mjölktänderna bytas under åldersperioden 2—3%—4
år. Vid växlingen av kindtänderna uppkomma ofta
tuggningssvårigheter, vilka i regel lätt avhjälpas
genom att mjölktanden borttages.
Vid tändernas avnötning uppkomma ofta vissa
felaktigheter. Vanligast är s. k. skarpbett. Detta
består i att på överkäkständernas ytterrand och
underkäkständernas innerrand bildas skarpa emaljtaggar,
vilka såra kinden resp. tungan och därigenom
försvåra tuggningen. Genom avfilningen av dessa taggar
kan bettet återställas till normala förhållanden.
Tand-raspningen måste alltid ske med största omsorg, så
att man varken raspar för hårt, d. v. s. tager för
mycket eller lämnar kvar taggar på vissa tänder.
När hästägarna själva försöka sig på tandraspning
händer ofta, att båda dessa fel begås. De mellersta
kindtänderna, som äro lätt åtkomliga, bliva för mycket
raspade, medan taggarna kvarbliva på de bakersta
och främsta tänderna.
Det finnes även många andra slags
nötningsfelaktigheter. Om en tand gått förlorad, växer
motsvarande tand i motstående käke in i luckan efter den
förlorade tanden, och bildar en stor tagg, som i hög
grad försvårar tuggningen. Sådana taggar kunna
avlägsnas genom klippning. Sker icke detta, utan tvingas
hästen att enbart tugga på den friska sidan, utväxa
tänderna på den skadade sidan, emedan de icke
längre nötas och få mejselform. Det uppkommer s. k.
saxbett. Utväxten av tänderna kan ibland gå så långt,
att underkäkskindtänderna tränga igenom gommen i
överkäken.
En icke ovanlig tandåkomma är, att det intränger
foder i ett eller flera tandfack, och där åstadkommer
svårartad inflammation, vilket förorsakar betydande
tuggningssvårigheter. Hästar bruka då »tugga bussar»,
d. v. s. stråfodret utsläppes ur munnen efter en stunds
tuggning. Hästen tager en ny tugga, men det går
med den på samma sätt. Hästen kan knappast
tillgodogöra sig något av stråfodret, vilket medför
snabb avmagring och kraftnedsättning.
Hos hästen förekommer även tandröta och
inflammationer i tandens inre mjuka delar.
Då det är av största betydelse för hästens allmänna
hälsotillstånd, att tänderna äro i fullgott skick, är det
av vikt, att man kontrollerar hur hästarna tugga sitt
foder. Märker man, att tuggningen sker långsamt eller
att fodret rinner ut ur munnen eller att det skummar
mycket, då hästen äter sitt kraftfoder, är detta tecken
på att T. föreligger. Man bör då genast söka
sakkunnig hjälp för att om möjligt få felet avhjälpt. Ett
dåligt tuggat foder, vare sig det gäller kärnfodret
eller höfodret, kan icke på normalt sätt tillgodogöras
genom matsmältningsprocessen och en betydande del
av fodrets näringsvärde går förlorat. Regelbundna
tandundersökningar genom veterinär 1—2 gånger om
året äro synnerligen att rekommendera. G. F-l.
Tandröta, se Tandfel (häst).
Tandväxling, se Åldersbestämning.
Tankage, se Slakteriavfall.
Tannin, garvsyra, organisk förening tillhörande den
aromatiska serien, som bl. a. förekommer i
galläpplen och té. Den ingår som beståndsdel i vanligt
bläck. Växtdelar, vilka användas till garvning,
innehålla T. (jfr Adstringerande medel och Garvämnen).
G. Dbg.
Tapiokakli, se Fabriksavfall.
Tapiokamjöl, se Fabriksavfall.
Tapp, se Hopfogning av virke.
Tapprot, se Rot.
Tare, se Alger.
Tarmbeck eller mekonium kallas den grönbruna,
smör-jiga massa, som under fosterutvecklingen samlats i
fostrets tarmar. Dess avlägsnande, som är av
betydelse för ungens matsmältning, befordras genom
rå-mjölkens lösande inverkan. I. J-n.
Tarmkatarr, se Mag- och tarmkatarr.
Tarmkäx, se Fodersmältningsorgan.
935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
