Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillväxtfaktor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillväxtfaktor
Timmer
majs. Åter andra växter ha visat sig mer oberoende
av dagslängden såsom vitgröe och solros. För att ge
långdagsväxter tillräcklig dagslängd för att framkalla
blomning vintertid är det tillräckligt med tämligen
svag tillsatsbelysning, då det framför allt är
belysnings-tiden och mindre ljusstyrkan, som är av vikt.
Till de edafiska T. kan räknas vattnet, som av
växten tages upp ur marken, ehuru vattentillgången
genom nederbörd är klimatiskt betingad. Fröns
gro-ning inledes med vattenupptagning, och en viss
vattenhalt måste vidmakthållas i varje normalt
fungerande växtcell. Vattentillgången i marken genom
grundvattenstånd eller nederbörd blir härigenom ofta
en dominerande T. Tillväxten gynnas av god
vattentillgång, och längre torrperioder resultera i dvärgväxt.
Vid dålig vattentillgång utvecklas rotsystemet relativt
väl, medan de ovanjordiska delarnas utveckling blir
mer eftersatt. — Mineralnäringsämnenas verkan
som T. har särskilt studerats i samband med
gödslingsläran. Sambandet mellan tillförd näringsmängd
och avkastning har uttryckts med avkastningsformler,
vilka utsäga, att mineralämnena liksom temp. ge
optimumkurvor. Med stigande tillförsel ökar
avkastningen intill ett optimum för att vid högre givor åter
sjunka till följd av de högre saltkoncentrationernas
skadliga verkan. Beträffande de enskilda ämnenas
verkan kan anföras, att växterna synas fordra
kväve-och kalciumtillförsel under hela vegetationsperioden
för att utvecklas normalt, medan de däremot kunna
täcka sitt behov av kalium och fosforsyra under de
tidigare utvecklingsstadierna, och en fortsatt tillförsel
av dessa ämnen är utan betydelse eller kan t. o. m.
verka skördesänkande (vete, ris, hampa). Kväve
gynnar framför allt utvecklingen av stam och blad,
medan blomningen fördröjes. Kalcium är särskilt
gynnsamt för mttillväxten. Kalium befrämjar
kolsyreassimilationen och ger kolhydratrika plantor med
fasta cellväggar, brist framkallar lätt liggsäd. — För
normal utveckling fordrar växten en lämplig
mark-reaktion. Surhetsgraden uttryckt i pH-värden får
för få växter understiga pH 3 eller överstiga 9. Inom
detta område äro de olika växternas anspråk mycket
olika och växla även för varje växtart med markens
tillstånd i övrigt. I stort sett gäller för våra
kulturväxter att t. ex. potatis, havre och rovor tåla en
tämligen sur jord, vete, råg och kålrötter föredraga
en mer neutral reaktion samt att betor, korn och
baljväxter utvecklas väl på en neutral till svagt
alkalisk jord. Några fasta optimumvärden kunna dock
ej fastställas, då framför allt markens näringstillstånd
i övrigt har stort medinflytande som T.
De inre T. äro tillväxthormoner, organiska
föreningar, som bildas i växten och ha en specifik
verkan på olika faser av tillväxtförloppet. Man har
sålunda påvisat hormoner, som framkalla celldelning,
och andra som utlösa längdtillväxt (auxin), och av
vardera typen förekomma flera former. Andra
hormoner äro t. ex. ansvariga för den vävnadsnybildning,
som sker efter sårande av växtdelar. Forskningen
skrider raskt framåt på detta område, och
allteftersom fler hormoner påvisas och deras verkningar
fastställas, tillmätas de allt större betydelse för växtens
utveckling i sin helhet. H. B-m.
Tillväxthormon, se Endokrina körtlar och
Tillväxtfaktor.
Tilläggspension, se Folkpensionering.
Tilia, se Plöjning.
Timjan (Thymus), växtsläkte tillhörande familj
La-biatae. Arterna äro lågvuxna örter med tvåläppig
krona. Backtimjan (T. serpyllum) är en
mattbildande, flerårig ört med små rödvioletta blommor.
Den förekommer allmänt på soliga och torra ställen
och planteras ibland i stenpartier. På grund av sin
halt av flyktig olja har den fått medicinsk användning.
Trädgårdstimjan (T. vulgaris) når 20 cm höjd och
har ljusröda blommor. Den förekommer vild i södra
Europa och odlas hos oss i trädgårdar som kryddört
för beredning av timjanolja. G. Dbg.
Timmer, sågtimmer, stockar, rundvirke, avsett för
uppsågning i plank, bräder m. m. T. av tall och gran mätes
vanligen i engelskt mått, grovleken i tum, längden i fot
och rymden i kubikfot (efter toppmätt). Vanlig
minimi-dimension är 13’ x 6", men även mindre T. förekomma.
Största tillåtna längd är omkr. 27 fot (beroende av flott
-ningsbestämmelser); för grovlek finnes sällan begräns-
Timmer. Upplag av 24 000 stockar, vid flottled,
Österby, Uppland.
ning. Vanligen bestämmes viss medellängd. Sågtimmer
skall vara friskt, fritt från röta, blånad, insektsskador,
törvedbildning, brandlyror, större sprickor, ävensom
från skador av yxor, sprintar och dylikt. Det skall
vara väl kvistat och jämnt avkapat med såg. Större
krok tillåtes ej, än att inmätt grovlek i lilländen skall
940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
