Svenskt lantbrukslexikon / 960 (1941) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Travtävlingar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Travtävlingar, se Hästavel.

Trefasmotorer, se Elektriska motorer.

Trefas växelström, se Elektricitet.

Trekvartsfet ost, se Ostsorter.

Trelagerstål, se Järn och Plog.

Treskiftesbruk, se Växtföljd.

Trespenthet, se Juversjukdomar.

Triangulering, se Förädling.

Tribromfenolvismut, se Vismuttribromfenolat.

Trichomonader, se Ofruktsamhet.

Trichomonadinfektion, se Skidkatarr.

Trifolium, se Klöver.

Trihybrid, se Ärftlighetslära.

Trikalciumfosfat, se Fosfater och Superfosfat.

Trikiner (Trichinella spiralis) äro små rundmaskar,
som förekomma som parasiter hos svin, vildsvin, björn,
hund, katt, råtta och människa. Hanen är c:a 1,5
och honan 3—4 mm lång. T. finnes i könsmoget
tillstånd i tarmen, där både honan och hanen lever
inborrade i tarmslemhinnan. Honan, som lever under
6—7 veckors tid, föder under denna tid omkring 1 000
larver, vilka via kröslymfkörtlarna komma ut i
blodbanorna, genom vilka de nå skelettmuskulaturen.
De borra sig här in i muskeltrådarna, rulla ihop sig
spiralformigt och omgivas av en oval kapsel, s. k.
muskeltrikiner. På detta sätt kan T. ligga i åratal,
och vara fullt utvecklingsdugliga, även om kapseln
skulle förkalkas. Om människa, svin, hund, katt
eller råtta förtär okokt eller dåligt kokat kött, som
håller muskeltrikiner, så upplösas kapslarna i
magsaften, och de frigjorda muskeltrikinerna utveckla sig
på mindre än ett dygn till könsmogna tarmtrikiner,
som borra sig in i tarmslemhinnan. Hos människa
uppstår härvid en sjukdom, som kallas trikinos. Den
inställer sig mycket hastigt, sedan trikinhaltigt kött
förtärts och yttrar sig med bristande matlust,
buksmärtor, kväljningar, diarré och feber. Senare
tillkommer även muskelsmärtor. Sjukdomen varar 1—2
månader, och dödsprocenten är hög. Fortfarande
anträffas i vårt land då och då T. vid köttbesiktning,
varvid alltid en mikroskopisk undersökning på
trikiner göres. T. hos svin synes dock tack vare
köttbesiktningen och förbättrad hygien i svinstallarna
numera vara tämligen ovanlig i vårt land. N. L.

Trikinos, se Trikiner.

Trilla, se Vagnar.

Trindsäd. Hithörande spannmålsslag äro alla
baljväxter*. Näringsvärdet visas av nedanstående
medeltal.

	Ärter	Vicker	Bönor	Blå lupiner	Gula lupiner
Torrsubstans	87.0	87.0	87.0	87.0	87.0
Kg per fe (g)	1.00	1.03	1.02	1.05	1.08
» » » (s)	1.01	1.01	1.02	1.10	1.06
» » » (h)	1.02	1.02	1.03	1.11	1.08
Smältbar äggv. %	17.6	20.3	19.4	25.3	31.1
per fe (g), gram	180	210	200	260	340

T. innehåller 2—3 gånger mera äggvita än stråsäden,
vilket gör T. synnerligen lämpad som foder åt djur
med stort äggvitebehov. Växttrådhalten är även högre
i T., medan mängden kvävefria extraktivämnen är
betydligt lägre. Reduktionstalen äro lägst för nötkreatursfoderenheten. Mängden protein per
foderenhet är hög. Sötlupin, som är en alkaloidfri varietet
av lupin, är det äggviterikaste hemodlade fodret.

Vickern förtäres ofta mindre gärna på grund av dess
beska smak. Den i T. ingående äggvitan har icke
särdeles högt biologiskt värde (se Äggviteämnen), varför
den icke bör utgöra den enda äggvitekällan. För
övrigt är T. användbar till alla djurslag. Särskilt
sötlupinerna torde få betydelse som äggvitekälla inom
sandjordsområden.

T. ger ett synnerligen hårt smörfett. Se även
Baljväxter och Säd. F. J—l.

Trinne, se Stängsel.

Triploid, se Ärftlighetslära.

Trippel, se Kvarts.

Trips, se Blåsfotingar.

Trisetum, se Gullhavre.

Triticale, på svenska rågvete — namnet
sammansatt av Triticum (vete) och Secale (råg). Med T.
betecknas en ur korsning av vete (42 kromosomer)
med råg (14 kromosomer) erhållen fertil, konstant
56-kromosomig summationsprodukt. Första gången
T. framställdes, var av den tyske växtförädlaren
Rimpau i slutet av 1880-talet, då man emellertid ej
kände till kromosomtalet samt den nya artens
genetiska betydelse. T. utgör nämligen ett typiskt
exempel på en s. k. allopolyploid art, d. v. s. en
ny art, vilken uppstått efter korsning mellan tvenne
andra arter, samt har ett kromosomtal utgörande
summan av dessas tal och följaktligen även
representerar en summa av föräldraarternas egenskaper.
Under 1930-talet erhölls T. i ett flertal former
genom korsningsarbeten i Ryssland, Tyskland, U.S.A.
och Sverige (Svalöv). För växtförädlingen har T.
stort intresse. Även om den nya arten ej är direkt
lämpad att användas som nytt sädesslag, synes den
dock besitta så värdefulla praktiska egenskaper
(utmärkt vinterhärdighet och bakningsförmåga), att
dess fortsatta förädling emotses med intresse. I. G-e.

Triticum, se Vete.

Tritonia erocosmiiflora, en sydfransk svärdsliljeväxt,
vilken för sina vackra, gulröda blommor hos oss
odlas som prydnadsväxt.

Triör, se Frörensningsmaskin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>