Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urin
Urinavsöndring
behövande grödor. Då urinkvävet är mycket
lättflyk-tigt, blir U:s effekt väsentligen beroende av hur U.
användes. Detta framgår av följande danska
försöksresultat, angivande försämringen av U:s verkan, när
U. fick ligga omyllad viss tid, jämfört med omedelbar
nedharvning.
Nedbrukningssätt 9 försök i havre 6 försök i korn 4 försök i blandsäd 8 försök i kålrötter 4 försök i potatis
U. nedharvad efter 6 tim. 27% 7% 5% 24% 41%
» » » 24 » 37% 17% 26% 35% 43%
» » »4 dygn 47% 36% 35% 43% 56%
Bästa effekten erhålles dock, om U. sprides med s. k.
urinmyllare, varigenom den omedelbart införlivas i
marken. Urinmyllarens överlägsenhet jämfört med
vanlig spridning med efterföljande myllning framgår
av följande danska försök.
[-Urinmängd-]
{+Urin- mängd+} Myllningssätt Skördeökning dt/ha torrämne
[-Foderbetor-]
{+Foder- betor+} Askov Kålrötter
Lund-gaard Foderbetor Studs-gaard
Hel giva Urinmyllare 27,1 36,3 31,0
» » Kultivator 23,7 33,4 30,3
» » Omyllat 21,0 23,8 26,6
Halv » Urinmyllare 21,0 29,3 23,9
Vid U:s användning till vall kan man ju ej mylla
densamma, men i gengäld bör U. spridas vid regnväder,
varigenom kväveförlusterna minskas. U. nedsköljes
därvid i marken, varvid ammoniakkvävet absorberas
och skyddas därmed för förluster. G. T-n
Urinavsöndring. Som slutprodukter av näringsämnenas
omsättning i djurkroppens celler bildas dels kolsyra och
vatten, dels vissa vattenlösliga, icke flyktiga ämnen,
av vilka de flesta såsom härstammande från äggvitan
äro kvävehaltiga och bland vilka för däggdjurens
vidkommande urinämnet, för fåglarnas urinsyran äro de
viktigaste. Eftersom dessa ämnen äro för organismen
obrukbara och, åtminstone om de inom denna anhopas
i större mängder, skadliga, måste de, allteftersom de
bildas, avlägsnas (utsöndras). De bruka därför
betecknas utsöndringsprodukter. Kolsyran och en stor
del av vattnet avlägsnas hos de högre organiserade
djuren huvudsakligen genom lungorna. Från de övriga
ämnena och en betydande del av vattnet befriar sig
kroppen med hjälp av de särskilt för ändamålet byggda
organ, som vi kalla njurar. En mindre del av
utsöndringsprodukterna bortgår dock även hos högre
organiserade djur genom huden och via tarmslemhinnan. —
De ämnen, som utsöndras genom njurarna, bildas till
största delen ej i dessa utan i andra organ, i främsta
rummet levern; så är fallet med urinämnet, kreatininet,
purinämnenas slutprodukter (bl. a. urinsyran) m. fi.
Av de viktigare urinbeståndsdelarna är det endast
hippursyran, som bildas i njuren. För övriga i urinen
ingående ämnen är njuren endast utsöndringsorgan;
de forslas i färdigbildad form dit med blodet.
Njurarnas sätt att fungera är ännu ej i alla detaljer
känt. För att förstå så mycket därav, som man anser
någotsånär säkert utrönt, är det nödvändigt att i viss
utsträckning känna njurens finare byggnad (se
Urinorgan). — Man anser i allmänhet, att de njuren
uppbyggande kanalerna fungera på tre olika sätt:
njur-kropparna som filtrationsapparater, de slingrande och
raka kanalerna som dels egentliga avsöndrings-
(sekre-tions-)organ, dels som organ för återuppsugning
(åter-resorption). Till kapillärnystanen i njurkropparna
kommer det arteriella blodet under ett jämförelsevis högt
tryck; därför kommer här vatten och i vatten lösta
ämnen (salter, urinämne m. m.) att i betydande mängd
filtreras ifrån blodet till Bowmanska kapselns hålrum,
under det att blodets äggvita stannar kvar i blodet.
Sålunda samlas i Bowmanska kapslarna en vätska, som
innehåller de flesta urinbeståndsdelarna i stark
utspädning, d. v. s. i samma koncentrationer, som de ha
i blodet. När denna starkt utspädda urin flyter vidare
genom de slingrande och raka kanalerna, koncentreras
den. Detta sker till stor del därigenom, att vatten (och
i viss utsträckning de för djurkroppen viktiga salterna,
såsom koksalt) återuppsugas av de kanalerna
uppbyggande epitelcellerna. Till en del torde även
koncentrationen ske genom en utsöndring via dessa celler av de
ämnen, som utgöra de typiska urinbeståndsdelarna
(urinämne etc.). Denna process är liksom
återresorp-tionen att hänföra till en aktiv cellverksamhet. Att en
sådan av betydande omfattning försiggår i njuren och
att denna ej endast tjänstgör som en (passiv)
filtra-tionsapparat, förstår man därav, att njurens
ämnesomsättning (resp. dess syrgasförbrukning och
kolsyreproduktion) är i förhållande till organets vikt mycket
stor. I njurkanalernas epitelceller sker även
hippur-syrebildningen. — I njurbäckenet samlas den färdiga
urinen och avrinner därifrån genom urinledarna till
urinblåsan. Den glatta muskulaturen i urinledarnas
vägg sammandrar sig rytmiskt i riktning ned mot
blåsan och bidrar därigenom till underlättande av
urinens transport till denna. I blåsan, vars vägg
invändigt är beklädd med slemhinna och som för övrigt
innehåller i olika riktningar förlöpande glatt
muskulatur, samlas urinen, tills den erhållit ett visst tryck. Då
detta nåtts, avslappas genom en reflex blåsans
slutmuskler och urinen drives genom sammandragning av
blåsmuskulaturen ut genom urinröret (urinkastning).
Denna akt kan hämmas, men även igångsättas och
981
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
