- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
1013

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vev ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vev

Vicker

den vanliga vinkelböjda vevarmen kan V. också
utgöras av en på axeln fäst vevskiva med en excentriskt
anbragt vevtapp eller av en utbuktning på axeln,
en s. k. vevsläng. Då fram- och återgående rörelse
medelst V. överföres till roterande, uppstå tvenne s. k.
döda punkter, dels då Y. är närmast, dels då den är
längst ifrån kraften. För att övervinna dessa döda
punkter anbringas ett svänghjul.

Då Y. drives med handkraft, bör den vara bekväm
för den arbetande. Enligt försök bör vevhastigheten
vara 30—35 varv per minut och vevaxelns höjd över
marken för en medelstor person något över en meter.
Yevradiens storlek bör avpassas efter belastningens
storlek.

En excenterskiva kan även begagnas som V. N-g.
Vevsläng, se Yev.

Vial (Lathyrus) är ett släkte inom leguminosfamiljen,
utmärkt av fåpariga blad med klänge och stora stipler.
Blommorna äro stora, prydliga och baljorna breda,
platta. Våra vanliga arter äro alla fleråriga örter med
synnerligen kraftigt, djupgående rotsystem. Ängsvial

Vibrio, se Bakterier.
Viburnum, se Olvon.
Vicia, se Böna och Vicker.

Vicker. Större delen av de i vårt land förekommande
arterna av baljväxtsläktet Vicia kallas V. De utmärkas
av mångpariga blad med klänge och långsträckta baljor
med talrika runda, ofta något plattade frön. På grund
av såväl hela örtens som framför allt frönas
näringsrikedom ha flera vickerarter prövats som kulturväxter;
det är dock endast en art, fodervickern, som spelar
någon nämnvärd roll.

Vial. (Ängsvial.)

(L. pratensis) med gula blommor är allmänt spridd på
gräsbevuxen mark och utgör på grund av sin rikliga
halt av äggviteämnen ett värdefullt inslag, men den
har hittills föga kommit till heders som odlad växt.
Snarare har man varit benägen att göra försök med de
mera storvuxna rödblommiga arterna skogs- eller
backvialen (L. silvestris) och den mera sällsynta
lund- eller gråvialen (L. heterophijllus), vilka dock
äro mindre begärliga för djuren och dessutom
besvärliga att odla både på grund av sina långa stjälkar
och sin höga halt av hårda korn i fröet. I sydligare
länder odlas plattärten (L. sativus) både till
människo-och djurföda. Den är ettårig och har merendels vita
blommor. Till släktet hör också luktärten* Som
prydnadsväxt odlas också storblommig vial (L.
grandi-florns), som har purpurröda blommor på långa skaft.

H. G. S.

Wiborghfoslat, se Fosforsyregödselmedel.

Vicker. (Kråkvicker.)

Kråkvicker (Vicia cracca L.), en 3—5 dm hög,
grågrön, klängande ört med 7—10-pariga blad,
blåvioletta (sällan vita) blommor och ljusbruna baljor med
6—10 mörka, klotrunda frön med 1 000-kornvikten
10—12 g. Allmän i ängar över hela landet; trivs mycket
bra på myrjord. Den är en god foderväxt och kan
inblandas i mångåriga vallar, men lämpar sig ej för
växtföljdsvallar, emedan den genom sina rotstockar
kvarlever i jorden och blir ett besvärligt ogräs i följande
grödor.

Häckvicker (V. sepium L.), en 3—5 dm hög,
mörkgrön ört med mångpariga blad och korta klasar av
röd-violetta blommor samt tämligen breda baljor med
fåtaliga, runda, bruna frön; 1000-kornvikt omkring 20 g.
Om dess användbarhet som foderväxt gäller vad som
sagts om kråkvicker.

Buskvicker (V. dametorum L.), skogsvicker (V.
silvatica L.), backvicker (V. cassubica L.) och
ärt-vi eker (V. pisiformis L.) ha likaledes men utan något
praktiskt resultat försökts i odling.

Luddvicker (V. villosa Roth.) liknar kråkvickern
men är större och nästan ulligt hårig, särskilt på stjälken;
bladen omkring 8-pariga, blommor längre; baljorna äro
korta och breda med 3—4 runda, mörka frön med
1000-kornvikt omkring 30 g. Arten förekommer som
ogräs i råg på torra sandjordar; fröna kallas då tran-

1013

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/1017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free