Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värme ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värme
Växtceü
i allmänhet dåliga värmeledare, likaså gaserna.
Värmetransport genom överföring innebär, att värmet
förflyttas genom rörelse hos en kropps delar.
Värmetransport genom gaser sker i regel genom överföring
och ej genom ledning. Den tredje formen för värmets
fortplantning är strålningen. Värmestrålningen är en
vågrörelse av samma natur som ljuset. Ämnen, som
genomsläppa värmestrålning, kallas diatermana. De,
som icke genomsläppa värmestrålning, kallas
ater-mana. Glas och luft äro diatermana ämnen, medan
metaller äro atermana. Värmestrålning, som icke
genomsläppes av en kropp, antingen absorberas av
denna eller reflekteras. I vanliga fall reflekteras
en del av värmestrålningen, medan en annan del
absorberas. En blankpolerad metallyta reflekterar
en väsentlig del av den värmestrålning som träffar
ytan, medan en sotad yta icke reflekterar
värmestrålning. Ämnen, vilka liksom sot i hög grad
absorbera värmestrålning, besitta också en stor förmåga
att utstråla värme. Under äldre tider ansågs V. vara
ett ämne utan vikt, som fanns hos alla kroppar.
Numera uppfattas V. som rörelsè hos molekylerna.
Högre temperaturer svara mot livligare
molekylar-rörelse än lägre temperaturer. V. betraktas i
överensstämmelse härmed som en fond av energi, som
kan omvandlas i andra former av energi och som
självt kan erhållas ur dessa andra energiformer.
Arbete omvandlas t. ex. till V., då en borr kringvrides;
V. förvandlas i ångmaskinen till arbete.
Motsvarigheten sträcker sig även till den kvantitativa sidan.
En bestämd värmemängd motsvarar en bestämd
mängd mekaniskt arbete och tvärtom, Denna
motsvarighet gäller emellertid icke blott V. och arbete
utan alla former av energi. De materiella processerna
innebära icke ett frambringande eller förstörande av
energi utan allenast en omvandling av energin från
en form till en annan. Den kvantitativa
motsvarigheten mellan värme och arbete uttryckes genom den
mekaniska värmeekvivalenten, som anger det antal
kgm, som motsvarar en kg-kalori. Approximativt är
den mekaniska värmeekvivalenten lika med 427, d. v. s.
1 kg kalori = 427 kgm. G. Dbg.
Värmehushàllning, jords, se Jord.
Värmereglering, kemisk och fysisk, se Näringsbehov.
Värmeslag, se Nervsystemets sjukdomar.
Värmcstrålar, se Ljus.
Värmevärde, se Bränsle.
Värpkontroll, se Fjäderfäavelsförening, Sveriges, och
Hönsavel.
Värpteeken är benämningen på vissa yttre karaktärer
hos hönsen, vilka anses vara kännetecken på deras
värpförmåga, ehuru något säkert samband mellan typ
och äggproduktion icke existerar. Goda värpare ha i
regel fin konstitution; de kännetecknas bl. a. av
fin hud å de nakna kroppsdelarna, rymlig bål, långt
bröstben, smala och raka blygdben samt fina
extremiteter. Höns, som ha gult pigment i huden, avfärgas
hastigare ju intensivare äggproduktionen är. Goda
värpare äro i ständig verksamhet, söka ivrigt efter foder
och ha icke anlag för fettbildning. Motsatta
karaktärer känneteckna dåliga värpare. N. O-n.
Västgötaost, se Ostsorter.
Västra Sveriges Hushållningssällskap, se
Hushållningssällskap.
Väte, kemiskt grundämne med tecken H, den lättaste
av alla gaser. Vatten består till1/, av V. och V. ingår
i de flesta av de organiska kemiska föreningar, av vilka
växter och djur äro uppbyggda. H. E-r.
Vätejonkoncentration, se Reaktion.
Vätesuperoxid (H202) är i likhet med vatten (H20) en
kemisk förening, uteslutande uppbyggd av syre och väte.
Den kan framställas industrimässigt i stor skala enligt
flera metoder och har stor praktisk användbarhet, bl. a.
som ett utmärkt desinfektionsmedel. Dess verkan
grundar sig på förmågan att avspjälka syrgas, varvid
vatten bildas, och tjänstgör därför såsom ett mycket
kraftigt oxidationsmedel (se Oxidation). I handeln
föres V. vanligen som en 30 %-ig, färglös vattenlösning
(Perhydrol), vilken vid användning till desinfektion
utspädes till tiodubbla volymen, så att den färdiga
lösningen håller 3 % V. I alldeles rent tillstånd är V. en
färglös, något tjockflytande vätska och relativt
hållbar. Av talrika föroreningar sönderdelas den
emellertid snabbt under mer eller mindre våldsam
syrgasutveckling och kan t. o. m. användas som sprängämne.
O. S-g.
Växel, 1. se Bankräkning, 2. se Kuggväxel.
Växelbruk, se Växtföljd.
Växellåda, se Kuggväxel.
Växelplog, se Plog och Plöjning.
Växelström, se Elektriska motorer.
Växelvete, se Vete.
Växlar, se Kuggväxel.
Växtcell. Växten är uppbyggd av mikroskopiskt små
celler, av växlande utseende, vilka ha sina bestämda
funktioner att fylla vid växtens livsprocesser. Deras
storlek är i allmänhet mellan ’/io och 1/ioo mm;
sällan påträffas celler av flera cm längd. V. omgives
av en fast cellvägg, vilken ursprungligen alltid
består av cellulosa. Den kan undergå förvedning genom att
i den inlagras vedämne (lignin), vilket förekommer i
stödjevävnad och i ved, eller förkorkning genom att
innanför cellulosaväggen lagras ett skikt av korkämne
(suberin), varigenom den blir ogenomtränglig för
vatten och luft. Genom porer i väggen stå V. i förbindelse
med varandra. Förekomsten av en vägg, som avgränsar
cellen, skiljer V. från djurcellen. Innanför väggen
ligger protoplasman (el. endast plasman), som ut-
1038
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
