Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtföljd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växtförädling
Växtförädling
3. Kvävetärande växter böra omväxla med
kväve-samlande sådana. Kvävesamlande äro alla baljväxter;
alla övriga äro kvävetärande. Ärter, vicker,
baljväxt-blandsäd samt klövervallar ha därför en mycket stor
betydelse, då det gäller att vidmakthålla jordens
bördighet. De ha liksom rotfrukterna ett gott
förfrukts-värde.
4. Växter med olika växtsätt böra omväxla.
Stråsädens rötter gå ej så djupt som baljväxternas och
rotfrukternas, varför dessa växter tydligen kunna
upptaga näring ur olika jordlager.
5. Foderväxtodlingen måste anpassas efter gårdens
behov av fodermedel, såvida ej andra grödor giva så
mycket större ekonomiskt utbyte, att det lönar sig
bättre att köpa foder.
6. Arbetsförbrukningen under året bör vara så
jämn som möjligt. Ju ensidigare produktionen är,
desto mer blir arbetsbehovet sammanträngt till vissa
korta perioder vid sådd och skörd. Man får emellertid
väga denna nackdel mot fördelen av, att man vid
ensidig produktion kan bättre utnyttja specialmaskiner,
en fördel, som i dessa tider med dyrbar och
svåråtkomlig arbetskraft kan vara av större betydelse än någon
annan synpunkt.
7. De naturliga förutsättningarna i form av
jordmån och klimat kan man endast till en viss grad
övervinna med ökade kostnader, varför dessa faktorer böra
tillmätas stor betydelse vid val av V. och grödor.
Västra Sveriges nederbördsrika områden passa
exempelvis bättre till odling av foderväxter än östra Sveriges
regnfattiga områden. Sandjord kan ej bära samma
grödor som mulljord eller lerjord. Sandjord bör ha
kortvarigt omlopp, vari råg, potatis och möjligen havre
och gräsvallar ingå. På grund av lättheten att bruka
denna jord kan träde undvaras o. s. v. Mulljord kan
på grund av sin benägenhet att bilda liggsäd vanligen
ej bära höstvete, ofta ej heller råg. Havre och
foderväxter passa här bäst, men klövern vill ej heller trivas där.
Lerjord är den bästa jorden och kan bära alla slags
grödor, om den ej är för styv. Men främst väljer man
här de grödor, som giva största avkastningen, såsom
höstvete.
8. Särskilt där jorden är dyr, såsom i de södra
delarna av landet och på slätterna, söker man i den mån
det är möjligt ur andra synpunkter att undvika
obevuxen jord. Med tillgång till traktor och moderna
jordbruksredskap kan man ofta ersätta trädesbruket
med intensivare höstbruk. I de trakter, där rotfrukter
odlas, såsom i de sockerbetsodlande distrikten, ersätter
hackrensningen trädesbrukets ogräsbekämpning,
varför träda där är helt utesluten. Efter tyskt mönster
har man även hos oss försökt att t. o. m. taga s. k.
mel-langrödor, d. v. s. någon gröda, som sås in i säden och
som kan skördas senare på hösten sedan säden bort-
tagits. Dylikt intensivt bruk fordrar dock god
tillgång på arbetskraft.
Om samma gröda endast förekommer en gång under
ett omlopp (även kallad rotation), brukar detta kallas
rent växelbruk. En sådan V. blir synnerligen intensiv.
Exempel härpå är den s. k. Norfolk-cirkulationen,
vilken brukas i sockerbetsdistrikten i Skåne. Denna
består av: 1. Rotfrukter; 2. Vårsäd; 3. Klövervall; 4.
Höstsäd.
En i mellersta Sverige såsom lämplig ansedd V. är
nedanstående, som är ett mellanting mellan den
nyssnämnda Norfolk-cirkulationen och den tidigare
omnämnda 7-åriga växtföljden: 1. Träda eller
grönfoderträda; 2. Höstsäd; 3. Rotfrukter och baljväxter; 4.
Vårsäd; 5. och 6. Vall; 7. Höstsäd efter vallträda eller
vårsäd; (8. Vårsäd).
Vill man omändra den tidigare nämnda 7-åriga
mellansvenska cirkulationen till insådd av vallen i vårsäd,
vilket ur vissa synpunkter är en fördel, kan man
anordna följande V. 1. Träda (halvträda); 2. Höstsäd;
3. Vårsäd; 4 och 5. Vall (event. 3-årig vall); 6. Vårsäd.
På sandjord användes ibland följande V. 1. Råg;
2. Potatis; 3. Vårsäd; 4 och 5. Vall. År sandjorden
mycket torr, kanske även vårsäden får uteslutas;
möjligen kan vårråg odlas.
I norra Norrland och i fjälltrakterna användes
knappast någon växtföljd, ej heller på stora områden söderut
med intensiva jordbruk, inrättade efter de växlande
konjunkturerna. Detta brukar kallas fritt bruk eller
fri V. I nyssnämnda delar av Norrland ligger den
största arealen i vall och dessutom odlas något korn,
grönfoder samt potatis. På Östgötaslätten odlas
mycket höstsäd och frö, vilket ger en särprägel åt dess
växtodling. I Skåne och Halland bestämmer
sockerbetsodlingen till stor del V. N-g.
Växtförädling innebär ett systematiskt uppdragande av
nya växtsorter, som i ett eller flera avseenden överträffa
de tidigare odlade. Planmässig
växtförädlingsverksamhet har i Sverige icke förekommit, förrän
Sydsvenska Utsädesföreningen, numera Sveriges
Utsädesförening, 1886 inrättade en förädlingsanstalt på Svalöf
med en stab av vetenskapligt skolade förädlare (se
Utsädesförening, Sveriges). Senare har även W.
Weibulls utsädesfirma inrättat en på vetenskaplig grund
arbetande växtförädlingsanstalt på sin egendom
Wei-bullsholm, och även firmorna O. Olsson,
Hammen-hög, och A. Holmberg & Söner A/B i Norrköping
bedriva förädlingsverksamhet.
V. i mera primitiv mening har med säkerhet mycket
gamla anor. Då t. ex. våra odlade sädesslag icke som
sådana äro funna i vilt tillstånd, måste man nämligen
antaga, att deras stamformer efter upptagandet i
kulturen i väsentlig grad förändrats, varvid ett mer
eller mindre avsiktligt urval från människans sida spe-
1040
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
