Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åbo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å
Åbo kallas framför allt den, som med ärftlig
besittningsrätt — stadgad åborätt — innehar kronohemman
eller under bruk skatteköpt hemman. Kronans
hemman lämnades ursprungligen åt brukare under vanlig
landbolega, men i samband med indelningsverket
fingo mot slutet av 1600-talet kronorusthålls och
mi-litiehemmans Å. ärftlig besittningsrätt, och K. F. 21/2
1789 om kronohemmans försäljande till skatte etc.
utsträckte denna förmån till alla kronoåbor, så länge
de väl hävdade hemmanet. Odelat övergick detta
först till änka, sedan till äldste sonen och vidare till
övriga släktingar intill kusiner ungefär som ett
fideikommiss (Kammarkollegii kung. 29/2 1808). Om Å.
avyttrar besittningsrätten, äger närmaste arvinge
lösningsrätt. Å. fick skatteköpa jorden och förvärvade
därmed äganderätt, och till följd härav återstå nu
blott ett fåtal åbohemman.
Genom lag om upplåtelse under åborätt av viss jord
4/6 1926 har ett försök gjorts att i modern form
återuppliva en ärftlig och förytterlig besittningsrätt till
kronojord för obegränsad tid, men i praktiken har
denna lag stannat på papperet. Å. E-d.
Åbrodd, se Artemisia.
Åderlåtning var en tidigare inom veterinärmedicinen
synnerligen ofta använd behandlingsmetod vid ett
flertal olika lidanden. Å. tillgår i regel så, att sedan
man lagt ett hudsnitt över ena jugularvenen å halsen,
man för in i venen en åderlåtningskanyl, genom vilken
man avtappar viss mängd blod. Man kan i regel utan
risk för djuret avtappa hos häst och nöt 4—8, hos får
0,3, hos svin 0,5—0,75 och hos hund 0,25 liter. Å.
användes fortfarande som en verksam behandlingsmetod
mot fång hos häst och försökes även ofta vid
korsförlamning och vid vissa lidanden i centrala
nervsystemet. N. L.
Åkanna, se Näckros.
Åker betecknar odlad jord, som användes för
frambringande i större skala av för människor och husdjur
nyttiga växter. Den skiljer sig från äng och skog genom
den regelbundna jordbearbetningen och från
trädgårdsjord därigenom att den senare användes för
odlingar i mindre skala. Gränsen är i senare fallet diffus.
I äldre tider användes Å. huvudsakligen för odling
av säd, rotfrukter, spånadsväxter o. dyl. under det
att kreatursfodret företrädesvis togs från oodlade
marker. Sedan mitten på 1800-talet, då ängarna i
allt större omfattning förvandlats till Å., har
vallodling m. m. upptagits i Å:s växtföljd. Sedan foderodling
alltmer upptagit en stor del av Å., har som naturlig
följd härav den odlade arealen vuxit i hög grad.
Rikets åkervidd var:
År Hektar har pr innebyggare Procent av landets fasta areal
1750 600 000 0,34 1,5
1800 850 000 0,36 2,1
1850 2 025 000 0,58 4,9
1900 3 558 000 0 69 8,6
1936 3 739 000 0,60 9 1
Den avmattning i Å:s ökning, som inträtt sedan
senare delen av 1800-talet och som under de sista
åren t. o. m. övergått till en obetydlig minskning
-—-1925 utgjorde Å. 9,3 % av landarealen -— står i
samband med den intensifiering av jordbruksdriften som
inträtt samt med jordbruksbefolkningens* relativa
och senare även absoluta minskning. Stegrade
arbetslöner, ökad maskinanvändning samt rådande
jordbrukspolitik ha även verkat i samma riktning.
Dessutom bör ihågkommas att den bästa och den lättast
odlingsbara marken först uppodlats, varför man ej
längre kan räkna med samma naturliga möjligheter.
Åkerarealens relativa andel av totalarealen växlar
starkt mellan olika delar av landet. Se under Sveriges
jordbruk 3. Vårt lands samlade åkerareal användes
1936 på följande sätt:
höstvete 5,7 %, vårvete 1,9 %, råg 5,7 %, korn 2,8 %,
havre 17,9 %, blandsäd 6,9 %, baljväxter 0,7 %,
potatis 3,6 %, rotfrukter 3,4 %, grönfoder 2,7 %, vall
42,0 %, andra växtslag 0,3 % och träda 6,4 %.
S. E-n.
Åkerbinda (Polijgonum Convolvulus) är ett till
pilörtsläktet hörande ogräs, som dock icke växer upprätt
1049
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
