Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ägogradering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ägogradering
Ämnesomsättning
G raderingstabell.
Ägotyp Skörd pr ha i sk-e [-Skördevärde-] {+Skörde- värde+} pr ha i kr. Jordvärde pr ha i kr. Förhållandetal mellan jord värde o. skördevärde Gradtal
uppsk. just. enl. uppsk. efter just. beräknat jämnat
1. . 1800 270 1300 1300 4,81 4,81 1 1
2. . 1650 247,5 1200 1060 4,85 4,28 1,23 1,2
3. . 1400 210 900 710 4.28 3,40 1,83 1,8
4. . 1300 195 700 600 3,59 3,05 2,17 2,2
5. . 1100 165 450 390 2,73 2,35 3,33 3,2
6. . 950 142,5 300 260 2,11 1,82 5 5
behållen avkastning. De slutliga gradtalen giva direkt
uttryck för jordens värde. Tabellens jämkade gradtal
angiva t. ex. att av ägotyp 5 åtgå 3,2 ha för att
uppväga värdet av 1 ha av ägotyp 1.
Gradering av skogsmark grundas på markens
värde-producerande förmåga, vilken i sin tur väsentligen
bestämmes av den virkesproducerande förmågan och
virkets rotvärde. Markens förmåga att producera virke
fastställes efter bonitering*. De vid denna funna
värdena för produktionsförmågan måste dock korrigeras
med hänsyn till bl. a. möjlig slutenhet, omloppstid
och brukningsmöjligheter. Den normala
virkesproduktionens rotvärde beror dels på virkets kvalitet, dels
på växtplatsens läge ur transportsynpunkt. Gradtalet
för bästa ägotyp å skogsmarken erhålles genom
jämförelse mellan behållen avkastning per ha för denna
ägotyp och för bästa ägotyp av åkerjorden.
Vid Ä. behandlas icke alla ägofigurer så ingående
som ovan skisserats utan ett lämpligt antal typer
utväljas och på grundval av dessa uppgöres en
gra-deringstabell. Övriga figurer inpassas efter endast
okular besiktning i tabellens schema. (Jfr Sv.
förf.-saml. 1927 N:r 417, Myrbeck, K. D.: Bilaga till Kungl.
Lantmäteristyrelsens Meddelanden 1928: 9.) G. Rig.
Ägostyekning, se Jorddelning.
Ägoutbyte, se Jorddelning.
Äkthet hos utsädesvara betecknar, att den är av
uppgiven art, sort, stam eller annan kulturform;
artäktheten kan i regel fastställas genom okulär besiktning
av provet, dock erfordras i vissa fall kontrollodling,
t. ex. för att särskilja höstvete och vårvete: för
bestämning av övriga fall av Ä. är kontrollodling i regel
erforderlig (se Sort- och stamäkthet), dock kan
sortäkthet av korn vanligen fastställas genom
laboratorie-undersökning. Ff. W-e.
Älggräs (Filipendula Ulmaria) har förr felaktigt förts
till släktet Spiræa, från vilket denna växt dock
skiljer sig genom nöt-, icke kapselfrukt. Ä., som även
kallas mjödört eller byttgräs, är en högvuxen ört av
rosacéfamiljen med parbladiga blad med stort,
tre-femflikat uddblad och gulvita blommor i rikblommig
klase. De ha en stark, ganska egendomlig lukt. Ä.
förekommer över hela landet i skogskärr, vid stränder
och på andra fuktiga ställen. Växtens aromatiska
beståndsdelar ha förr betingat dess användning för flera
ändamål, såsom till krydda i öl, till gnidande av nya
bikupor för att göra dem mera tilldragande för bina,
till skurning av byttor m. m. Hästar och kor bruka
rata den på betet, men äta den ej ogärna i hö, och en
del andra djur, bl. a. älgen, lara gärna avbeta den.
En annan art av samma släkte, brudbröd (F.
hexape-lala), en mindre ört med mångpariga blad och vita
blommor samt försedd med stora knölar på rötterna,
är ganska allmänt spridd inom landets södra och
mellersta delar, mest på torra, gräsbevuxna backar.
H. G. S.
Älgkål , se Tolta.
Älgskada, se Jaktlagstiftning.
Ältbord, se Smörältningsmaskin.
Ältgräs, se Revsmörblomma.
Älttorv, se Bränntorv.
Älväxing, se Blåälving.
Ämnesomsättning försiggår ständigt i djurkroppen, i
det kroppssubstans antingen uppbygges, assimilation,
eller nedbrytes, dissimilation. Då näringsämnena
utnyttjas vid bildandet av ny substans, uppkomma
vanligen avfallsprodukter, vilka tillsammans med de vid
nedbrytningen erhållna måste bortföras från kroppen,
såvida störning skall undvikas. Nedbrytningen av
upptagen eller bildad substans avser främst produktion
av arbete eller värme. Dissimilationens omfång växlar,
varvid främst rörelsen och temperaturregleringen
inverka.
Näringens smältbarhet. Endast den del av fodrets
näring, som smältes och resorberas i djurkroppen, kan
ingå i ämnesomsättningen. Den oresorberade delen
bortgår ur kroppen i och med träcken. Den smältbara
mängden av näringen uttryckes i procent av fodrets
totala näringsmängd, varvid den s. k.
smältbarhets-koefficienten erhålles. För samtliga näringsämnen i
fodret kan smältbarheten bestämmas i djurförsök,
varjämte för den kvävehaltiga substansen smältbarheten
1061
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
