Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämnesomsättning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ämnesomsättning
Ämnesomsättning
beräknas efter mängden metan. Följande översikt
(Møllgaard) ger en viss uppfattning av den
omsätt-bara energiens mängd hos ko.
Fodrets energi........................ 22 090 kal.
Gödselns » ............. 7 747 kal.
Urinens » ............. 535 »
Metanens » ............. 1 587 » 9 869 »
Omsättbar energi.................... 12 221 kal.
Efter korrigering för kvävebalansen. . . 12 216 »
Tillskjutes protein från kroppen, ökar urinens
energiinnehåll, varigenom för ringa mängd omsättbar energi
erhålles. Ansättes i stället protein i kroppen, redovisas
alltför stor mängd energi som omsättbar. Vid
korrigering efter kvävebalansen anses varje g kväve i urinen
motsvara 7,45 kal. I ovannämnda försök erhålles på
så sätt en omsättbar energimängd av 12 216 kal.,
utgörande 55,3 % av fodrets bruttoenergi. En ansenlig
förlust av energi uppkommer därför i gödsel, urin och
metan, även om förhållandena äro gynnsamma.
Ett fodermedels halt av omsättbar energi kan direkt
bestämmas, såvida det kan utfodras enbart. Låter sig
detta ej göra, måste differensmetoden utnyttjas,
varvid skillnaden mellan grundfodrets och totalfodrets
(grundfodrets -(- försöksfodrets) omsättbara energi
anses härröra från försöksfodret. I ett av Møllgaards
försök med korn höll detta 3 917 bruttokalorier pr kg.
Härav förlorades i träck, urin och gaser 1 071 kalorier,
varför 2 846 omsättbara kalorier erhöllos. Efter
reduktion återstod 2 835 kalorier pr kg.
Nettoenergien utgör den omsättbara energien med
avdrag för den termiska energien. Nettoenergien
återfinnes i livsyttringarna. Kunna dessa mätas, angiva
de direkt nettoenergien. Under sådana förhållanden
erhålles den termiska energien som skillnad mellan
omsättbar energi och nettoenergi. Vid fettproduktion
bestämmes nettoenergien i differensförsök, varvid
försöksfodret tillsättes ett grundfoder med känd
fettan-sättning. Denna metod har följts i Kellners försök med
idisslare och Fingerlings med svin. Skall nettoenergien
hos enskilda fodermedel bestämmas i differensförsök,
kräves att effekten är proportionell mot försöksfodrets
storlek. Detta innebär, att andra förhållanden än
fodrets mängd och sammansättning ej få inverka på
effekten.
Livsyttringarna kunna hänföras antingen till
underhåll eller produktion (tillväxt, fett, mjölk, arbete etc.).
Vid bestämning av fodrets nettoenergi för underhåll
hålles näringstillförseln lägre än vid näringsjämvikt,
varför en del av kroppens energiförråd tillskjutes.
Därpå fastställes den negativa energibalansens
minskning vid försöksfodrets tillsättning. Fodrets verkan är
härvid proportionell mot fodrets storlek, såvida
djurets energibehov är konstant. Detta förutsätter regle-
rad halt av speciella substanser och konstant
temperatur, liggande under den för djuret kritiska. Vanligen
får den negativa balansen på grundfodret ej överstiga
l/3 av underhållsfodret. Fodrets nettoenergi för
underhåll hos nötkreatur ligger till grund för Armsbys
undersökningar.
Skall nettoenergien hos fodret undersökas vid
gödning (fettproduktion), hållas djuren över
näringsjämvikt, i det grundfodret är så stort, att härav
fettan-sättning uppkommer. Försöksfodrets ökning av den
positiva näringsbalansen bestämmes sålunda i detta
fall. Även härvid måste fodrets halt av speciella ämnen
regleras, varjämte optimal växttrådhalt kräves. Även
djurens gödningsstadium och grundfodrets storlek
inverka på fodrets effekt. Denna är däremot tämligen
oberoende av temperaturen, som dock måste vara
lägre än den kritiska.
Vid tillväxt och mjölkproduktion försiggår främst
proteinsyntes, vars omfång delvis beror av djurets
eget tillstånd. Till följd härav kan enskilda
fodermedels nettoenergi ej bestämmas i differensförsök med
växande eller lakterande djur. Detta är ej heller fallet
vid arbete. Endast för underhåll och gödning har
sålunda sådan bestämning ansetts möjlig. Den hittills,
följda metodiken synes dock även i dessa fall lämna
otillfredsställande resultat.
Ett fodermedels nettoenergi sammanhänger med
djurslag och livsyttring, varvid främst den växlande
mängden tarmgaser och termisk energi inverkar.
Energiförlusten är vid underhåll mindre än vid
fettproduktion. Djurslaget påverkar förlusten vid
fettproduktion, i det denna är större hos idisslare än hos svin.
Nettoenergien vid mjölkproduktion avviker från den
vid underhåll och fettproduktion erhållna.
Förhållandena äro sålunda mycket invecklade, varför fodrets
nettoenergi är föga lämpad som bas för
fodermedels-värderingen.
I 1 kg normalt korn ingå 1 660 nettokalorier vid
gödning av idisslare, nk(g), vilken mängd utgör 1
foderenhet för gödning, fe(g). Vid mjölkproduktion
erhållas däremot 2 000 nettokalorier, nk(m), av
produktionsfodret. En stärkelseenhet = ste, håller 2 356 nk(g)
och 2 840 nk(m). Härav följer, att 1 ste = 1,42 fe(g).
Vid bestämningen av fodrets nettoenergi för
underhåll använde Armsby therm eller tonkalori (1 000
kalorier). För andra djur än nötkreatur har
nettoenergi-halten i enskilda fodermedel endast bestämts
experimentellt i ett fåtal fall. För svin och höns har därför
fodervärderingen grundats på den omsättbara
energien. Som denna vid lämplig växttrådhalt i
foderstaten är ganska konstant, i det den praktiskt taget är
oberoende av djurens individualitet och produktion
såväl som av fodermängd och proteinhalt, kan en på
den omsättbara energien baserad fodervärdering med!
1064
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
