Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äpplemjöldagg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äpplemjöldagg
Ärftlighetslära
Äpplemjöldagg (Podosphaera leucotricha), en från
Amerika härstammande art av mjöldagg*, som varit känd
i Sverige sedan början av detta århundrade och här
numera är rätt starkt spridd, huvudsakligen på äpple-,
men stundom även på päronträd. På blad, oförvedade
skott och ibland även frukter bildas ett
spindelvävs-likt, vitmjöligt överdrag, vilket på skotten tilltar i
täthet och blir något brunaktigt. Bladen hämmas i
växten, bli något kupiga och avfalla i förtid.
Angripna frukter äro benägna att spricka sönder.
Årsskotten utvecklas och mogna ej normalt, varför de
ofta dö under vintern. Ä. bekämpas genom
upprepade besprutningar med svavelkalkvätska under tiden
mellan vinterknopparnas öppnande och blomningen
samt genom bortklippande av de angripna
skottspetsarna under vintern. Vissa äpplesorter, särskilt
Sävstaholm och Oranie, äro mycket mottagliga för Ä.,
andra, såsom Melon och Husmodersäpple,
motståndskraftiga. Th. Lfs.
Äpplerost, se Rostsvampar.
Äppleskorv, se Fruktskorv.
Äpplevecklare (Laspeyresia pomonella L.) kallas den
lilla fjäril, vars larv är den vanligen förekommande
»äpplemasken». Fjäriln blir c:a 20 mm mellan
vingspetsarna och har gråaktiga framvingar med en stor,
nästan guldbrun fläck i yttre hälften. Larven är
blekröd med brunt huvud och blir c:a 20 mm lång.
Strax efter äpple- och päronträdens blomning lägger
honan sina ägg, och de snart därpå framkläckta
larverna äta sig in i karten, helst genom den ännu öppna
»flugan» eller, sedan den slutit sig, vid en punkt, där
en kart stöter emot en annan eller mot t. ex. ett blad.
Larvens väg går till kärnhuset, där den helst håller
till. För att kunna avlägsna exkrementerna äter den
tidigt en kanal ut genom fruktköttet. Finner man en
kiump exkrement i en sådan kanals mynning, kan
man vara viss om att larven ännu ej lämnat karten.
Den fullvuxna larven går slutligen ut genom en sådan
gång för att under en barkflisa på t. ex. trädets stam
spinna in sig i en kokong, i vilken den övervintrar
och följande vår förpuppas. Då fruktträdens blomning
är sparsam, bör man ej underlåta att bespruta träden
med arsenik strax efter blomningen och innan »flugan»
slutit sig. Användes blyarsenat torde man behöva en
dosering av 5—600 gr per 100 liter vatten. A. T.
Ärenpris, se Veronica.
Ärftliga sterilitetsanlag, se Ofruktsamhet.
Ärftlig besiktningsrätt, se Åbo.
Ärftlighetslära eller genetik är läran om lagarna och
sättet för hur egenskaper, som känneteckna växter
och djur återkomma bland avkomlingar. Grundvalen
för Ä. utgöres av de lagar, som efter sin upptäckare,
Mendel (1822—1884), benämnas de mendelska
lagarna. Enligt dessa överföras från föräldrar till av-
komma icke egenskaperna själva utan anlag till
egenskaperna. Sådana anlag benämnas arvsf aktörer c\lcr gener,
och varje individ är utrustad med ett ytterligt stort antal
av dem. Generna förekomma hos samtliga de individer,
som från viss synpunkt kunna betraktas som normala
(s. k. diploider se nedan), i dubbel uppsättning. Om
man därför betecknar en viss gen med en bokstav,
t. ex. A, komma de individer, som äro bärare av
denna gen, att ha 2 stycken gener A och de kunna
därför betecknas AA. Detta par av 2 gener finnes
närvarande redan i det befruktade ägget, och vid
varje celldelning fortplantas även generna, så att
varje cell i kroppen erhåller samma genpar AA. Dock
finnes härifrån ett viktigt undantag, i det att vid en
av de celldelningar, som leder fram till bildningen av
färdiga könsceller, denna delning sker så, att vardera
dottercellen endast erhåller en gen A.
Mendels klyvningslagar.
De färdiga könscellerna (ägg och spermatozoer hos
djur, ägg och pollen hos växter) benämnas med ett
gemensamt namn: gameter. Till skillnad härifrån kallas
individen själv (i fullbildat tillstånd likaväl som under
fosterutvecklingen alltifrån det befruktade ägget) för
zygot. Inom en kullig nötkreatursras har varje tjur
eller ko 2 gener AA för hornlöshet, men hos de
enskilda spermatozoerna och äggen finnes blott en
gen A. Efter befruktningen förenas ett A från
vardera av gameterna och bilda tillsammans det
befruktade ägget, d. v. s. zygoten AA. Hos en behornad
nötkreatursras finnes icke någon gen A för hornlöshet,
men däremot en gen för behorning, som kan kallas a.
Varje behornat djur skall därför betecknas aa, och
gameter från behornade djur hava var sin gen a.
Paras ett kulligt djur med ett behornat, d. v. s. utföres
korsningen AA x aa, blir resultatet att en gamet med
A från det kulliga djuret förenas med en gamet a
från det behornade, och man får därför en avkomling,
som kan betecknas Aa. När man som i detta fall
korsar två olika raser, talar man om bastardering
eller hybridisering och korsningsprodukten kallas
bastard eller hybrid. Från synpunkten av den
generation individerna tillhöra, kallas utgångsgenerationen
för föräldra- eller parentalgeneration (tecknas P), första
avkommegenerationen för första filialgenerationen
(tecknas Fx), nästa avkommegeneration — d. v. s. den
som erhålles om två Fj-individer paras med
varandra —- för andra filialgenerationen (tecknas F2) etc.
Zygoter, som kunna tecknas AA eller aa sägas vara
homozygota medan zygoter Aa äro heterozygota.
Generna A och a sägas vara varandras allelomorfer eller
alleler, och tillsammans bilda de ett genpar eller
faktorspar, liksom de motsvarande egenskaperna bilda
ett egenskapspar. I det nyss nämnda exemplet äro
heterozygota djur, d. v. s. Aa-djur kulliga liksom
1068
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
