Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 5 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husdjurs och odlade växters härkomst - Husdjurens härkomst och utveckling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för den indoeuropeiska folkstammen före dess delning, och antagligen fanns
han vild även i Asien, vars ännu kvarlevande vilda häst, Eqvus Przewalski,
anses vara den vilda stamformen till de ponyartade hästslagen.

Fig. 1. Häst i spanska grottmålningar.

Antagligen har hästen
förekommit ursprungligt vild i större delen
av både Europa och Asien och tagits
i bruk som husdjur av olika folk
oberoende av varandra. De äldsta
lämningarna i forntida lager av
otvivelaktigt tama hästar uppträda senare
än sådana av övriga större husdjur
och härröra från senare delen av den
yngre stenåldern. Hos germanerna,
vilka voro rörliga och krigiska folk,
var hästen redan i äldsta tid, från
vilka säkra fornlämningar eller meddelanden finnas, ett viktigt husdjur, och
det samma var förhållandet med de folk, som i äldsta historiska tid levde i
trakterna mellan Kaspiska havet, Aral- och Balkasj-sjöarna, samt de i främre
Asiens bergstrakter levande assyrierna, under det att de sydligare boende
semitiska folkslagen först långt in i historisk tid synas hava börjat hålla
honom som husdjur.

A. Nehring har i Europas diluviala hästlämningar urskilt två olika
typer, en grövre, var. robusta, intill 155 cm. hög, med anlag för konvex
ansiktslinje (»ramskopf») samt en redan förut av Sanson uppställd, mindre
och spädare ras med rak ansiktslinje, båda med kraftiga ansiktsben samt
hög och bred panna. Därjämte har Nehring i hästben, funna i gravar från
brons- eller möjligen järnåldern trott sig finna en tredje typ, vilken varit
finare bygd, med långsträckt, smalt huvud och höga bakben. Denna typ
överensstämmer med de gamla folkens hästar i främre Asien och sydöstra
Europa, sådana de visas i bilder på forntida skulpturverk, varför han
betecknat den som den ariska typen.

Den grova diluviala typen anses vara ursprunget till nordvästra Europas
tunga låglandsraser, den småvuxna diluvialhästen, varav Przewalskis häst
möjligen är en vild kvarleva, till Europas olika småvuxna, rundformade
bergs- och ponyraser, och den ariska stepphästen till de orientaliska och
från dem härledda, "varmblodiga", hästarna.

ÅSNAN anses härstamma från vildåsnan i det inre Asiens stepptrakter
eller, den europeiska rasen, kanske från den afrikanska steppåsnan.[1]
Hon har sedan äldsta tid hållits som husdjur av egypterna och alla från
Asien härstammande folk, såväl semitiska som turkotatariska. Att döma
därav, att de indogermanska folken hava samhöriga ord för detta djur,
synas även de före sin uppdelning hava haft åsnan som husdjur.

Korsning av häst och åsna för avel av muldjur är känd från den äldsta
historiska tiden och bedrevs i synnerhet i Mindre Asien.

NÖTBOSKAP. Den tama nötboskapen synes efter de bevarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>