Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Husdjurs och odlade växters härkomst - De viktigaste odlade växternas härstamning och tidigare odling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Däremot ha inga vilda former påträffats av vare sig egentlig spelt eller
av någon av vetesorterna med naken kärna. Av dessa stå dock hård-,
tjock- och polskt vete så nära till tvàkornvetet, att de med stor sannolikhet
äro kulturformer av detta,[1] och då spelt och vanligt vete på grund av
lättheten av fruktbar korsning med tvåkornvete måste anses nära besläktat
med detta, är det icke oantagligt, att de uppkommit genom variation av
denna underart, men långt tillbaka i den förhistoriska tiden, ty såväl
vanligt som tjockvete ha varit i odling redan under denna. Man har sålunda i
mellaneuropeiska och italienska pålbyggnader i yngre stenålderslager
påträffat såväl ett borstlöst vanligt vete, T. antiqvorum, som ett kubb-, ett
tjock- och två- och enkorn-vete. Även i andra europeiska stenåldersfynd
ha vanligt och enkornvete påträffats. Bestämningen av de särskilda
naken-fröiga sorterna är dock ganska oviss. Vanligt och kubb-vete synas hava
varit de allmännast odlade sorterna under den yngre stenåldern, varemot
uppgiften om vetes förekomst i lager från den äldre stenåldern knappt anses
pålitliga.
Enkorn- och tvåkorn-vete ha anträffats i mellaneuropeiska
pålbyggnaders kulturlager från senare delen av den yngre stenåldern men egentlig
spelt först i bronsålderslager och då blott i ett enda ax. Då dess odling i
äldre historisk tid var förhärskande över övriga veteslag i de nedre
Donauländerna och längre norrut väster om Elbe, är troligt, att spelt tidigare
odlats där än i de västra alpländerna, dit allemannerna, vilkas huvudsäde det
var, anses hava medfört det från sitt tidigare hem i östra Europa.[2]
Från den äldsta historiska tiden och övergången till denna finnas talrika
underrättelser om vetes odling. I Kina skall det hava odlats redan före
mitten av 3:e årtusendet f. Kr., och då endast vanligt vete, Tr. vulgare,
förekommer i detta land, synes antagligt, att övriga veteformer ej heller tidigare
odlats där, dit vete antagligen medförts vid invandringen från
Centralasien, där kubbvete odlats sedan äldsta tid.
I främre Indien odlades vete vid tiden för ariernas invandring. I främre
Asien odlades sedan gammalt kubb-, hård- och tjockvete samt en- och
tvåkorn i de varmare, egentlig spelt i de svalare trakterna.
I Egypten går odlingen av såväl vanligt som tjockvete antagligen tillbaka
till 4:e årtusendet f. Kr., och även hårdvete är möjligen här urgammalt. I
övre Egypten odlades ett speltvete, antagligen tvåkorn, mest. Gamla
testamentets kussemet[3] antages hava varit denna art eller enkorn.[4]
Äldre grekiska författare omtala olyra och zea, vilka båda anses ha varit
sorter av tvåkorn, det i Mindre Asien odlade tiphe, antagligen, enkorn, vilket
också påträffats i fornlager i Troas, samt naket vete, antagligen liksom i
Egypten både vanligt och tjockvete.
Romerska författare omtala också flera vetesorter. Far eller far adoreum,
både rött och vitt, antagligen den äldst förhärskande sorten, arinca, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
