Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Ost-Asien - Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kinas äldre historia, vars huvudkälla är den av filosofen Kong-fu-tse i
6:te årh. f. Kr. författade skriften Shu-king, innehåller i sina äldre,
legendariska delar åtskilliga beträttelser, som vittna om den stora betydelse,
åkerbruket ansågs hava. Således hänföres ända till det 28:e årh. f. Kr.
den in i nutiden övliga ceremonien, vid vilken kejsaren, klädd som bonde,
och rikets högsta dignitärer plöja några fåror, vari kejsaren sår ris och
hans följe vete, kolv- och vipphirs samt bönor. Kejsaren Shen-nung
i 28:e århundradet berättas hava uppfunnit plogen, och åt kejsaren Yao i
det 24:e århundradet och hans båda efterträdare Shun och Yu tillskrivas
storartade flodregleringar, varigenom de ödeläggande översvämningarna
minskades och odlingen utsträcktes. Yao’s kejsarinna gjorde omvårdnaden
om silkesodlingen till en med kejsarinnevärdigheten följande plikt. Kejsaren
Shun, som satt som sitt främsta mål alt befordra jordbruket, skall hava
förbjudit provinsståthållarna att betunga bönderna med dagsverksskyldighet.
Kejsaren Yu skall hava författat en lärobok om jordens gödsling och
växternas odling, vilket liksom en i berättelsen om hans verksamhet (Yu-kung)
förekommande förteckning över rikets produkter visar, att spannmålsodling
vid denna tid, på övergången från sten- till bronsåldern var allmän i både
Nord- och Sydkina.
I början av den historiskt dokumenterade tiden under Chou-dynastien
(1122—255 f. Kr.) skedde en uppmätning av fälten och delning av jorden till
enskild egendom, och då ett länsväsen, motsvarande feodalismen i Europa
uppkom genom utdelning av ärftliga titlar och län, bibehölls dock den lika
fördelningen av jorden så till vida, att rätt tillkom varje arbetsför
familjefader att bruka en del av länsherrens jord. Tillika fördelades vissa områden
på små samhällen av 8 familjer, mellan vilka samhällets jord delades med
viss ägogradering, så att ägolottens stod i motsatt förhållande till jordens
godhet. Den sålunda erhållna jordegendomen fick ej avyttras eller förpantas.
Under denna dynastis tid (omkr. 500 f. Kr.) kom järnet i allmänt bruk.
Småningom inträdde oreda, inbördes fejder och tygellöshet togo överhand
och riket hotade att sönderfalla, men under kejsaren Shi-hwang-ti
(255—206 f. Kr.) återställdes ordningen, länsväsendet upphävdes och bönderna
fingo full äganderätt till sin jord.
Under Han-dynastien (206 f. Kr.—221 e. Kr.) inträdde Kinas förnämsta
blomstringstid i ekonomiskt liksom i politiskt och litterärt avseende. Rikets
välde utsträcktes ända till Kaspiska havet, varifrån vin- och valnötsodlingen
infördes. Kina blev en världsmakt i öster motsvarande Rom i väster.
Landet söder om Jang-tse-kiang koloniserades, storartade invallningar mot
Ho-ang-ho utfördes i sista århundradet f. Kr.
Folket indelades i klasser — lärde, jordbrukare, hantverkare, köpmän,
trälar —, vilka sistnämnda dock voro få och behandlades mänskligt.
Mot slutet av Han-dynastiens tid inträdde åter förfall, landet delades i
flera riken och inom dessa i ett stort antal små feodala herradömen, och den
stora massan av jordens brukare nedsjönk till daglönare hos furstar och
godsherrar.
Riket samlades åter och ordningen återställdes under Tang-dynastien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
