Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Ost-Asien - Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djurvänliga lära blev det år 675 förbjudet att förtära kött av nötkreatur,
häst, hund och höns. Vägar och kanaler byggdes, och bevattningsanläggningarna
för risodling utsträcktes, te- och silkesodling infördes i landskapen
kring huvudstaden, vilka härigenom vunno ett avgjort försteg i jordbrukets
intensitet och avkastning framför rikets övriga delar.
De högre ämbetena och den dem förlänade skattefria lönejorden (shoyen)
blevo småningom ärftliga och liksom de talrika tempel- och klostergodsen
skattefria och oberoende av den kejserliga myndigheten. På detta sätt blev
jorden till allt större del uppdelad på större gods, till vilka bönderna blevo
arbetspliktiga. Med de sålunda tillgängliga arbetskrafterna utfördes stora
nyodlingar, varigenom tillgången på odlad jord blev så riklig, att utdelning
av han-den-jord kunde upphöra. Shoyen-jorden beräknades på 1100-talet
till 9/10 av all rikets jord.
De territorialfurstar, mellan vilka jorden sålunda var delad, höllo
väpnade följden, som bildade en krigarekast, samurai, till vars. underhåll skatt
från underlydande byar ofta anvisades.
En av dessa fursteätter, Minamoto, övervann år 1192 sina medtävlare,
och makten samlades hos ett högsta statsämbete under kejsaren, riksfältherreämbetet,
shogunatet, vilket blev ärftligt inom denna ätt. Kejsarens äganderätt
till all jord gjordes åter gällande, en del av shoyen-jorden indrogs, och
den del, som innehavarna fingo behålla, blev åter skattskyldig till kejsaren.
Shogunerna började emellertid åter att utdela jordförläningar till den
nya krigareadel, som uppstått, vilket ledde till att jorden snart åter till stor
del innehades av mäktiga jordherrar, kallade daimio, vilkas strider om
makten under flera århundraden söndrade riket.
I slutet av 1500-talet återställdes åter statens enhet och under shoguner
av daimioätten Takugava inskränktes landsfurstarnas makt, under det
att dock bönderna förblevo hårt förtryckta och tungt beskattade av
jordherrarna.
Då hatet till de kristna och till utlänningarna över huvud taget i början
av 1600-talet föranledde landets avspärrning mot utlandet, blev hela
kulturen och däribland även jordbruket, här som i Kina, undandraget
inflytandet av de framsteg, som gjordes i den övriga världen. Först sedan på
1860-talet de utländska makterna brutit avspärrningen och shogunatet
genom revolutionen år 1868 ersatts genom en kejsarens egen regering, trädde
Japan i närmare förbindelse med utlandet. Den iver, varmed japanerna
sedan sökt tillämpa den västerländska odlingens resultat, har gjort sig gällande
även på det jordbruksvetenskapliga området. Moderna undervisnings- och
forskningsanstalter ha inrättats, och ett livligt utbyte av forskare och
forskningsresultat med Europa och Amerika har kommit till stånd. Det
praktiska jordbruket synes dock i stort sett hava bibehållit sin gamla karaktär,
som med de skiljaktigheter, som betingas av olikhet i klimat och jordmån,
nära överensstämmer med det kinesiska jordbruket.
Sålunda utgör ris, som jämte korn, vete, hirs och bönor räknas till de
5 huvudgrödorna, gokoka, det ojämförligt viktigaste sädesslaget, men
sumpris odlas blott i de subtropiska, bergsris i de varmt tempererade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
