Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Ost-Asien - Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsdelarna. Hirs odlas fortfarande i rätt stor omfattning i de varma trakterna,
mest kolvhirs (Panicum italicum), mindre hönshirs (P. crus galli), vipphirs
(P. miliaceum) och morhirs (Sorghum vulgare).
Korn, varav odlas mest skallöst, intager bland stråsädesslagen den största
arealen näst ris, under det att veteodlingen är mindre än hälften så
omfattande. Även majsodlingen är jämförelsevis inskränkt.
Sojabönan (sid. 17) intager ungefär lika stor areal som vete och används
som folkföda i en mängd olika former. Däremot odlas övriga baljväxter
såsom vitblommiga ärter, trädgårds- och rosenbönor (sid. 17), åkerbönor,
lupiner samt flera arter av det med soja närbesläktade Dolichos-släktet i
mindre omfattning.
Tatariskt bovete (sid. 17) odlas allmänt i bergstrakter.
Av rotfrukter förekomma de redan i 7:e århundradet från Kina och
Luzon införda bataterna, Batatas edulis, allmänt odlade i de subtropiska
trakterna, potatis i de svalare. Japansk rättika, en fom av vanlig rättika,
används som birätt vid så gott som varje mål. För övrigt äro, till följd av
buddhismens vegetarianska tendens, rotfrukterna företrädda av många arter
såsom morot, röva, tarro (Arum esculentum), yams (Dioscorea batatas), den
åt Buddha helgade lotus (Nelumbium nucifera), som införts från Ostindien,
samt den inhemska Choro-ghi (Stachys Sieboldi).
Likaså odlas allmänt flera arter gurkväxter, såsom vanlig kurbits, flera
arter flaskkurbits (Lagenaria), vattenmelon, vanlig melon och Luffa petola,
av vilken s. k. badgurkor beredas, samt äggplantan, Solanum melongena.
Av grönsaker ha de flesta i Europa vanliga införts, sedan landet öppnades
för europeerna, vilka äro de huvudsakliga avnämarna av dessa produkter.
Av oljeväxter äro de viktigaste soja, kinesisk raps (Brassica chinensis),
samt sesam, som tidigt infördes från Indien, och jordnöt, som införts i
senare tid.
Bland läkeväxter intager ginseng (Panax ginseng) sedan gammalt främsta
platsen. Opievallmo har införts i senare tid men icke vunnit synnerlig
spridning. Åtskilliga inhemska färgväxter odlas, såsom japansk indigo
(Polygonum tinclorium), vild indigo (Strobilanthes fluccidifalius), japansk
krapp (Rubia cordfolia) samt den europeiska safflor (Carthamus tinctorius).
Tobak inkom samtidigt med de kristna missionärerna, blev på 1500-talet
förbjuden, men då det absoluta förbudet icke kunde upprätthållas, inskränktes
det till tobaksodling på mark, som ej är användbar till risodling. Alla
de 3 vanliga tobaksarterna odlas.
Av spånadsväxter odlas allmänt den från Sydostasien införda ramie
(Boehmeria nivea) och den inhemska hampan samt den örtartade bomullen
(Gossypium herbaceum) (sid. 18). Lin har införts först i senare tid.
Sockerröret (sid. 17) infördes på 1600-talet från Riukiu-öarna, dit det
kommit från Kina.
Bland fruktträd intages främsta platsen av orangerna, av vilka flera arter,
bland dem Citrus japonica, äro inhemska i landet. Även av fikon odlas
flera inhemska arter liksom den europeiska Ficus carica, vilken infördes av portugiserna i det 16:de århundradet. Likaså odlas av äpple, päron och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
