Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Ost-Asien - Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
körsbär såväl inhemska som europeiska sorter. Bland körsbärsträd är det,
vars blom japanerna älska att avbilda, Prunus pseudocerasus. Kakiträdet
(Diospyros kaki), som är inhemskt i Ostasien, räknas till Japans viktigaste
fruktträd, berömt för både sina frukter och sitt hårda virke. Vinrankan
infördes tidigt och odlas, om än jämförelsevis litet, i de flesta delar av landet.
Kastanje finnes vild och odlad i en för landet egen sort. Tebusken infördes
på 800-talet från Kina och odlas i landets subtropiska delar.
Talgträdet (Rhus succedanea) och lackträdet (Rh. vernicifera) äro
inhemska och odlas i de varmare landsdelarna.
Vita mullbärsträdet, Morus alba, har, om det ej är inhemskt i landet,
införts i en mycket tidig period, och odlas ännu så nordligt som på Yezo i
och för silkesmaskuppfödning på dess blad, vilken äger rum huvudsakligen
i mellersta och norra delen av landet. Jämte den vanliga mullbärssilkesspinnaren,
Bombyx mori, odlas även den japanska eksilkesspinnaren, B.
yama mai, vilken lever huvudsakligen av blad av en art ek, Quercus
serrata. Silke är Japans största exportvara.
HUSDJURSSKÖTSELN är liksom i Kina obetydlig, emedan folket blott
föga använder animala livsmedel. Nötboskapen i Japan anses tillhöra de
indiska typerna, av vilka de närmast likna banteng. Man skiljer mellan
bergs- och låglandsraserna. De förra äro av medelmåttig storlek, kons levande vikt
200—240 kg., enfärgade, mest helsvarta, med högt kors och uppåt-bakåt
riktade horn. Låglandsboskapen är grov, något tyngre än de föregående, oftast
skäckig, med utåt-framåt — ej uppåt — riktade horn. Om de äro inhemska
eller, i motsatt fall, när de införts, är okänt. I senaste tid ha avelsdjur av de
förnämsta europeiska raserna införts, mestadels från Nordamerika, för
korsning med de inhemska raserna, till vidare dock med ringa framgång, i det
att korsningsdjuren blivit mindre förnöjsamma men föga mer givande än de
inhemska djuren.
Hästen finnes i flera raser, vilkas samhörighet med de i västerlandet
förekommande icke är utredd. Den mest storvuxna rasen, Nambu-hästen
i provinsen Riukiu är blott medelstor och flera raser måste räknas som
ponies.
Fåren äro icke inhemska, utan bestå av i senare tid införda utländska
raser, av såväl ull- som köttyp, men trivas ej utan falla i synnerhet under
de varma och fuktiga somrarna i stort antal offer för parasitåra sjukdomar.
Svin. I alla delar av Japan finnes en vild ras, som betecknats Sus
leucostymax, men icke synnerligt skiljer sig från det europeiska vildsvinet.
Tamsvin finnas i stort antal på Riukiu-öarna och anses ha sedan länge tillbaka
spritt sig därifrån till de större japanska ölanden, först till Kiushiu och
därifrån till det övriga landet. Svinavel bedrives mest i närheten av städerna,
där fläsket är efterfrågat av kineser och andra utlänningar samt för
skeppsproviantering, men mest uppfödas numera djur av engelska raser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
