Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- I. Forntiden och den gamla tiden
- Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EGYPTEN.
| Litteratur. |
| Herodotos Halicarnassiensis. Historia. Lib. II. |
| Plinius. Historia naturalis. Lib. XVIII, XIX. |
| Cantoni, Gaëtano. Enciclopedia agraria italiane. Vol. I. |
| Reynier, L. Économie publique et rurale des égypts et des carthaginiens. |
Fornfynden i Egypten från stenåldern hava icke lämnat någon antydan om
att landets innebyggare idkade åkerbruk eller boskapsskötsel. Bronsålder
synes så gott som alldeles saknas, och först under järnåldern synes
jordbruket hava vunnit insteg i landet.
De historiska urkunderna, representerade av hieroglyfiska inskrifter på de
egyptiska minnesmärkena, vilka gå tillbaka åtminstone till mitten av det 4:e
årtusendet f. Kr., papyrusskrifter och slutligen de grekiska författarna,
Herodotos, Diodoros och Plutarchos lämna en rik belysning av
folkets historia och dess andliga och materiella utveckling, däri inbegripet
jordbruket och boskapsskötseln i Nilens nedre, fruktbara floddal, där
åkerbruket först blev folkets huvudnäring, under det att föga är känt om de
nomadiska stammar, vilka hörde hemma i de kringliggande till stor del ökenartade
trakterna.
Under de växlande öden, Egypten undergick, än delat i flera smärre
stater, än fast förenat till ett rike, rådde i äldre tid en stark centralisering av
regeringsmakten. Konungen ägde i äldsta tid all jorden, från vilken ock
statens inkomster härflöto. Småningom samlades stora jordagods dels hos
templen, dels genom att ämbetsmännen avlönades genom förläning av
jordbesittningar, vilka småningom tillsammans med ämbetena blevo ärftliga. Med
dessa jordbesittningar följde den å dem befintliga jordbrukande befolkningen,
vilken blev svårt förtryckt och missaktad. Mot den utsträckta jordförläningen
inirädde under den 12:e dynastien (omkr. 2000 f. Kr.) en reaktion.
Provinsståthållarnas ämbeten upphävdes och de bortskänkta godsen indrogos i stor
utsträckning till kronan, utan att dock brukarnas ställning förändrades.
Enligt Diodoros (i årh. omkring Kristi födelse) var jorden delad i 3
delar, av vilka en var anslagen till konungen, en till templens och prästernas
underhåll samt en till krigareklassen. Jordens brukare betalade en femtedel
av skörden i avgäld (I Moseb. 47: 26). Även husdjuren tillhörde i regel
jordägaren. Jämte de fria jordbrukarna funnos halvfria och trälar. Jordens
brukare utgjorde en tillbakasatt klass, men jordbruket som sådant var högt
skattat. Därom vittna de talrika bilderna från detsamma å de gamla
monumenten och folkets religiösa urkund, »dödsboken».
Lantmännens byggnader voro säkerligen, liksom i senare tid, i regel av
enklaste slag, uppförda av soltorkat tegel, och endast de rika hade större, av
sten byggda hus.
Jordbruket hade tack vare den fruktbara svämjorden, den årliga
översvämningen av Nilens siamförande vatten och den drivande värmen nått en
hög avkastning. Redan i långt tillbaka liggande tid plägade även avlägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0041.html
