Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - De semitiska folken - Babylonien. Kaldéen, Assyrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnade verktyg av brons och hade genom kanaler och bevattningsrännor,
som förde flodvattnet ut över fälten, grundlagt den fruktbarhet, för vilken
Mesopotamien i forntiden var berömt. Efter långvariga strider mot
inbrytande, rovlystna semitiska grannfolk dukade sumererna under för
angriparna, ett folk kallat akkader, under anförande av konung Sargon I
(omkr. 3800 f. Kr.). Erövrarna assimilerades småningom av det besegrade,
högre stående folket och fortsatte dess odling.
Landets rikedom lockade nya erövrare, och sedan elamiter underlagt sig
landet öster om floden, förenade de västerifrån inbrytande amoreerna hela
Mesopotamien till ett rike, efter huvudstaden Babylon kallat Babylonien.
Om den höga ståndpunkt, som dess samhällsskick, handel och näringar under
denna tid nådde, vittna de lagar, som dess store konung Hammurabi
(Amrafel) i det 23:e århundradet före Kr. lät uppteckna, och som var
landets gällande rätt intill rikets fall.
Ännu ytterligare blev det landets öde att byta herrar, och efter varandra
följde kassiter, assyrier, kaldéer, meder och slutligen perserna som landets
herrar, tills det slutligen år 330 f. Kr. införlivades med Alexander den
stores världsrike.
Under alla dessa växlingar vidmakthölls landets odling, och under sin store
konung Nabu-kudurri-usur (Nebukadnesar, 604—561 f. Kr.)
upplevde det en ny blomstringsperiod. Efter införlivandet i det persiska
väldet började sedan det intill nutiden fortsatta förfallet.
Av kilskrifter, främst Hammurabis lagar, bevarade handlingar
rörande överlåtelse och köp av jordegendom, trälar och produkter, av bevarade
bilder samt bibelns berättelser och de grekiska författarna Herodotos’
och Ktesias’ beskrivningar känner man den omsorg, som ägnades åt
bevattningsanläggningarna samt lanthushållningens enskildheter.
I flodlandet var jordbruket huvudnäringen, men invid floderna bodde
stammar, som levde av fiske, vilket var rättsligt ordnat, och utanför
bevattningsområdet var herdelivet förhärskande.
I Hammurabis lagbok omtalas 3 klasser av fria män, präster,
ämbetsmän och jordägare samt till skillnad från dessa det lägre folket, till
vilka jordbruksarbetarna hörde, och trälar (krigsfångar, brottslingar och
trälars avkomlingar), vilka voro sina herrars rättslösa egendom.
 |
| Fig. 19. Babylonisk såningsplog. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
