Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - De semitiska folken - Babylonien. Kaldéen, Assyrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägarna, delvis var den utlämnad till förpaktare mot andel i avkastningen, i
lagen bestämd till viss mängd säd. Vanhävd av jorden medförde skyldighet
för brukaren att omedelbart, sedan han hunnit bearbeta och beså jorden,
återlämna den till ägaren. Jordegendomen samlades i Babylonien allt mer i
templens ägo till stora gods, vilka utlämnades till storförpaktare, som i sin
ordning överläto delar därav åt underarrendatorer till brukning.
De fria jordägarnas antal avtog, och tillika förlorade de småningom sina
rättigheter som fria män, blevo bundna vid jorden och följde med denna
vid dess avyttring.
Flodlandet var berömt för sin fruktbarhet. Bibelns beskrivning på Eden
anses syfta på detta land. Herodotos och Theofrastos meddela
överdrivna uppgifter om grödornas storlek. De redan av sumererna började
bevattningsanläggningarna i Babylonien utökades, och under
Tukulti-apal-esarra (Tiglat Pileser I, omkr. 1100 f. Kr.) blevo sådana
vanliga även i Assyrien. Liksom i Egypten reglerades flodvattnet genom stora
dammar, behållare och kanaler och uppfordrades dels för hand medels
tvåarmade brunnssvänglar, dels genom större med oxar drivna vattenhjul. I
lagen stadgades ersättningsskyldighet för skada vållad genom försummelse
att vidmakthålla dammar eller kanaler.
I flodlandet var jorden i ständig odling, men i det högre landet i Assyrien
fick hon tidvis ligga i trade. Jorden bearbetades med ett plog (årder-)
redskap, som drogs av 2 oxar och var försett med ett nedåt avsmalnande rör,
genom vilket utsädet nedrann i fåran — således en primitiv såningsmaskin.[1]
Därjämte användes en järnskodd hacka.
Av stråsäd odlades vete (såväl hård- och tjock-, som spelt, en- och
tvåkorn-), korn, ris och hirs. Jämte säd var sesam den viktigaste grödan, av
vilken bereddes mjöl, olja och dryck. Lin odlades och bearbetades vid
landets högt utvecklade väverier och färgerier. Säden uttröskades genom
hästars tramp eller med trösksläde.
TRÄDGÅRDSODLING. I Hammurabis lagbok uttryckes
jordegendom med orden åker, trädgård och hus. Den innehåller bestämmelser om
trädgårdsarrendators skyldigheter och om ersättningsskyldighet för den, som
nedhögg andras träd. Parker och trädgårdar anlades med terrasser, vilka
på slättlandet åstadkommos genom uppförande av stora jordmassor.
Berättelserna om Semiramis hängande trädgårdar och de ännu kvarvarande
väldiga jordkullarna vittna om dylika anläggningars storslagna karaktär. Här
likasom i Egypten följdes en rätlinig geometrisk anordning med kanaler och
springbrunnar, vilken stil blev vanlig i österlandet och i senare tid betecknats
som den moriska stilen.
Den i bibeln omtalade konungen Merodak Baladah (omkr. 700 år f.
Kr.) berättas hava odlat omkring 70 växter, bland andra saffran, kummin,
flera slags lök, rova, rättika, gurkor, koriander, kardemumma, dill, mynta,
timjam, isop, spenat och kolokvint. Det förnämsta fruktträdet var
dadelpalmen, varav fanns en lund vid varje gård. Dess frukter hörde till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
