Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - De semitiska folken - Syrien och Palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådden skedde dels för hand, dels med den nämnda såningsplogen,[1] dels
med en enkel såningsmaskin, ur vilken säden utrann genom 2 hål. Under
tillväxten förekom hackrensning, och likaså hortrensades ogräs vid skörden.
Sädesaxen avrepades för hand, eller ock skars säden med skära eller
upptogos hela stånden med en hacka, varvid jorden samtidigt luckrades. Vid
skörden borde säden på kanten av åkern likasom en del av druvskörden
lämnas åt de fattiga.[2] Den med halm skördade säden bands i kärvar, som
skylades och stackades. Jämte de i orienten vanliga tröskningssätten medels
kreaturstramp eller trösksläde förekom även tröskning med slaga eller
käppar.[3] Därefter skakades halmen och kastades säden med skovel samt
inlades säden till förvaring i klipphålor eller källare. Av sjukdomar på säden
omtalar bibeln brand (antagligen rost).
Vinodling intog kanske viktigaste platsen i lantbruket och användes
stundom som beteckning för detta i sin helhet. Vidare odlades oliv, fikon, päron,
granatäpple, mandel, palmer, pistacie, plommon och citron allmänt i vissa
delar av landet. Konstbefruktning av fikon, kaprifikation (sid. 24) var
vanlig liksom hos övriga semitiska folk (Schrader), och även ympning
av fruktträd skall hava brukats. Fruktträden borde ej få bära frukt förr
än i 4:e året, då frukten liksom allt förstfött borde frambäras som offer.
Av köksväxter omtalas mest kål och lök, men även vattenmelon och
kurbits, av kryddväxter dill, kummin, isop och av färgväxter krapp.
HUSDJURSSKÖTSELN var antagligen enahanda som i grannländerna.
Hästar omtalas i bibelns äldre böcker blott som stridshästar, oftast
tillhörande andra folk, och antagligen idkade israeliterna i äldre tid ej eller
blott föga hästavel. Från Samuels och Davids tid ökades denna avel.
Salomo omtalas som stor hästvän, ägare till 40,000 vagnshästar. (Vagn =
stridsvagn.) Araberna hava intill nutiden avlats att leda sina ädlaste
häststammars anor upp till Salomos stuterier. (Keller.)
Som rid- och lastdjur användes kameler, åsnor och mulåsnor. Dessa
senare infördes från andra länder,[4] ty enligt lagen var all blandavel syndig.[5]
Nötboskap och får voro folkets förnämsta rikedom; de betades i stora
hjordar och offrades i tusental.[6] Nötboskapen var av zebutypen. Av mjölken
bereddes ost.[7]
Fåren voro vanligen vita, men även röda förekommo.[8] Ullen klipptes[9] och
plockades ej, såsom eljes var det vanligaste i den gamla tiden, och detta antages
visa, att ullen var ren från grova täckhår. Vädurar användes som offerdjur.
Även getter voro vanliga husdjur.
Svinskötsel var vanlig i Syrien och Palestina, men då svinen enligt Mose
lag voro orena djur, med vilka en jude ej fick befatta sig, tillhörde de
svinhjordar, som omtalas i bibeln, antagligen icke-israelitiskt folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
