Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelser antagligt, att de grekiska folkstammarna före sitt avskiljande från
urfolket och bosättningen i Grekland nått åkerbrukarens kulturståndpunkt.
Det synes ock vara sannolikt, att utvecklingen på samhällslivets och konstens
område, som nådde sin blomstring i den kretensiska och mykenska
kulturen, hade sin motsvarighet även på lantbrukets område, så mycket mer, som
dessa kulturer stodo i nära samband med den samtidiga kulturen i Egypten,
där åkerbruket redan nått en hög utveckling. (Sid. 34.)
Från slutet av det andra förkristna årtusendet, vid tiden för övergången
till järnåldern lämna de homeriska sångerna, särdeles Odysseia, detaljerade
och målande skildringar av lantmannaförhållandena.
I vilken mån de under århundradena närmast efter den av Homeros
besjungna hjälteåldern infallande inbrotten av i kultur lägre stående nordiska
stammar, »de tessaliska och doriska vandringarna», hava medfört en
tillbakagång av jordens odling liksom av den andliga kulturen, är okänt. Då
emellertid inkräktarna själva voro utpräglade bondefolk, torde den
nedgångstid, som härmed inträdde, i konsthistorien kallad dipylontiden, ej hava haft
samma betydelse för lantbruket.
Från den historiska tidens början finnas meddelanden, som visa, att
jordbruk och framför allt husdjursskötsel voro viktiga näringsgrenar. Från
denna tid (8:e årh. f. Kr.) härrör Hesiodos’ »Arbeten och dagar», en
moraliserande lärodikt påminnande om nyare tidens bondepraktikor, med
regler om tider och sätt för jordbruksarbetenas utförande.
Under den följande tiden uppstod en mycket rik jordbrukslitteratur, av
vilken väl nu det mesta är förlorat, men som de romerska författarna
använt i en utsträckning, som visar, att grekerna på detta liksom på andra
områden blevo sina besegrares läromästare.
Om lantbrukets höga ålder och anseende hos grekerna vittnar det
förhållandet, att bland skaran av deras gudar och sagohjältar finnas
representanter för jordbruk och boskapsskötsel. Sådana voro Demeter, åkerbrukets
gudinna, Hermes och Pan, hjordarnas beskyddare, samt Triptolemos,
Demeters älskling och plogens uppfinnare, vilken från sin luft-char spred säd
över jorden.
JORDEGENDOM. Ursprungligen torde jorden i Grekland som hos andra
folk hava varit stammens eller ättens gemensamma egendom. Så var det
ännu under den historiska tiden på Tenedos, Lesbos och Cykladerna (enl.
Diodoros). Enligt Plato borde så vara förhållandet i mönsterstaten.
Redan på den homeriska tiden var emellertid den odlade jorden i allmänhet
enskild egendom, utmärkt genom gränsstenar,[1] och även Hesiodos talar
om enskild jordegendom och köp av sådan.
I Sparta var jorden (enl. traditionen genom Lykurgos lagstiftning)
uppdelad i 9,000 lotter åt den härskande stammens, spartiaternas, familjer
och 30,000 smålotter, vilka utlämnades till brukning mot avgäld av perioiker,
landets underkuvade forna ägare. De spartiatiska egendomarna gingo
odelade i arv till äldsta sonen och fingo ej avyttras eller borttestamenteras.
Deras skötsel skedde huvudsakligen genom trälar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
