Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 60 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Italien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilda djur, men fynd av kolade sädeskorn av vete (Triticum vulgare),
stjärnkorn och vipphirs samt vallmofrön och avtryck av sädeskorn i krukskärvor
liksom där påträffade malstenar visa, att även odlade växter lämnat bidrag
till kosthållet. Likaså visa fynden av ben av torvsvinet, hund, nötboskap, får,
get och i de övre lagren häst och höns, att folket jämte jakt idkade
husdjursskötsel.

Fig. 29. Plöjning. Norditalienska hällristningar.

I bronsålderslagren, vilka
anses härröra från 6.000—4,000 år
f. Kr., bliva lämningarna av
odlade växter talrikare, kärnor av
äpplen, körsbär, oliv, druvor,
åkerböna och lin (åtminstone de,
3 sistnämnda odlade) och
lämningarna av husdjur få överhand
över sådana efter vilda djur.
Knivar, filar, sylar och
sädesskäror av brons samt betsel av
hjorthorn med bett av trä förekomma
också. — Hällristningar från
bronsåldern vid Laghi delle
meraveglie (fig. 29) visa bilder av män som köra med krokårder, förspända
med oxar i parok.

Vilka folkstammar dessa sten- och bronsålderslämningar härröra från,
är ej känt. Grekiska berättelser omtala flera olika folkslag, utan att lämna
någon upplysning om deras kulturståndpunkt. Efter bronsåldern följde en
järnålder, inom vilken den första delen liksom hos grekerna var torftig men
efterföljdes av en rikare utveckling under påverkan från Grekland och
orienten, framkallad av invandrande indoeuropeiska stammar. Bland dessa
märkas främst de från Mindre Asien kommande etruskerna, vilka vid tiden för
sin invandring i halvöns norra och mellersta delar redan kände järnets bruk.
Folket bestod av en härskande kast, lucumoni, samt bönder utan fulla
medborgerliga rättigheter.[1] Deras handel och industri voro starkt utvecklade,
men enligt Livius och Diodoros, liksom efter vad fornfynd visa, hade
även deras lantbruk nått en hög ståndpunkt. De hade årder dels av den
enkla kröktypen, dels med vågrät sula, och i etruskiska gravar funna
offerbilder föreställa hackor av flera former. De utförde bevattningsanläggningar
och svämningsarbeten (colmationer), varigenom sumpiga områden i
dalgångarna vid Arnus och Clanis (Chiana) och vid Padus’ (Pos) nedre del
förvandlades till fruktbar jord.[2] Etrurien förvandlades till ett rikt odlat
landskap, som under den följande romaretiden var berömt för sin rika
spannmålstillgång, sin lin-, vin- och olivodling. Deras hästar tävlade med
framgång i de grekiska kapplöpningarna. De hade också talrik nötboskap och får
samt stora svinhjordar, vilka betade i de vidsträckta skogar, som täckte höj- .
derna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>