Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användning av olika sorters gödsel (trast-, åsne-, hönsgödsel, urin, vindrägg
m. m.) för olika växter. Fruktens förtidiga avfallande ville man hindra
genom att i trädets rot indriva en plugg av annat trädslag eller en sten o. s. v.
Alla nutida förökningssätt användes. Ympning[1] skedde genom klyv-,
propp- och barkympning, okulering och avstigning. All förökning borde ske
i ny. Liksom före dem grekerna omtala romarna vidunderliga
ympningsresultat såsom äpple inympat bl. a. på platan, körs, slån, poppel o. s. v., persika
på vide, varvid man erhöll kärnlösa frukter. Överhuvud ansågs varje sorts
ympkvist kunna ympas på varje slags grundstam, och Plinius omtalar,
att han på detta sätt på samma träd skördade nötter, druvor, fikon, päron,
granatäpplen och flera sorter äpplen.[2]
Vinodlingen, som uppgavs hava införts från Grekland till södra Italien
och därifrån hava förts vidare norrut, hade vunnit en sådan omfattning,
att den hotade att undantränga sädesodlingen. Kejsar Domitianus
(81—89 e. Kr.) påbjöd därför, att inga nya vingårdar finge anläggas i Italien
och att hälften av redan befintliga vingårdar i kolonierna skulle förstöras.[3]
Vinodlingens praktiska utförande skildras i detalj,[4] och därav framgår,
att vinrankornas behandling och stödjande i olika delar av Italien skedde i
huvudsak på samma sätt som i nutiden, i norra Italiens slättbygder med
säd odlad mellan raderna av de träd, som uppburo rankorna. Talrika olika
sorter med druvor av olika form, färg och kvalitet omtalas.
Aven av äpple och päron samt plommon omtalas åtskilliga sorter.
Antagligen ha en stor del av dessa införts från länderna kring Svarta havet,
främre Asien och Grekland. Egentliga plommon, Prunus domestica, skola
hava införts först på kejsar Augusti tid; bland sorter därav omtalas
damascenerplommon. Om körsbärs härkomst och uppgivna införsel från
Pontus se sid. 22.
Fikonträdet berättas hava vuxit på det blivande Capitolium redan före
Roms grundläggning, och enligt Plinius (XV: 21) var den vilda formen
inhemsk i Italien, varemot den odlade skall hava införts från de östra
Medelhavstrakterna av grekiska kolonister. Det blev småningom allmänt odlat
i ett stort antal sorter och dess frukter ett viktigt födoämne. Dess
befruktning genom kaprifikation omtalas av Plinius. Sid. 24.)
Till de viktigaste fruktträden hörde också olivträdet, som införts i
förhistorisk tid (sid. 23). En mindre ekonomisk betydelse hade persike-, mandel-,
valnöt-, kastanje-, citron-, svarta mullbärs-, kvitten-, johannisbröd- (siliqua
grœca) och granatäppleträd (malum punicum) samt hassel, vars namn
avellana häntyder på staden Avella i Campanien, en huvudort för dess odling.
Köksväxtodlingen var också mycket omfattande och bedrevs under den
senare tiden mycket intensivt. Till de mest odlade sorterna hörde
vitlök, som tillsammans med kikärt hade stor plats i de fattigas kosthåll,
rödlök (flera sorter), schalottenlök, purjo- och havslök (sid. 55), samt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
