Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- I. Forntiden och den gamla tiden
- Germanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GERMANIEN.
| Litteratur. |
Braungardt, R. Ackerbaugeräte in ihren praktischen Beziehungen.
Heidelberg 1881. |
| Cæsar, Cajus Jul. De bello gallico. |
Langethal, Chr. Edw. Geschichte der Deutschen Landwirtschaft. Jena
1847. |
| Meitzen, Aug. Siedelung und Agrarwesen der Westgermanen und Ostgermanen, der Kelten, Römer, Finnen und Slaven. Berlin 1895. |
| Tacitus, Cajus Corn. De situ et populis Germaniæ. |
Vår kännedom om germanernas samhällsförhållanden och levnadssätt
vid den historiska tidens början är huvudsakligen hämtad från de
skildringar Cæsar i sin skrift De bello gallico lämnar av de germanska
stammar, vilka på hans tid från detta folks urhem i nordöstra Europa trängt
västerut fram till Rhen, och med vilka han där kom i krigisk beröring, samt
den utförligare beskrivning, som Publius Tacitus 150 år senare (98
e. Kr.) givit om det germanska landets natur och folkets
samfundsförhållanden och näringsliv. Dessa uppgifter gälla väl närmast de stammar,
med vilka romarna kommo i beröring i de västra och södra delarna av det
område, germanerna under folkvandringstiden satt sig i besittning av, vid
Taciti tid fram till Rhen- och övre Donautrakterna, men säkerligen hade
dessa germanernas längst framskjutna utposter ej synnerligt ändrat sina
levnadsvanor från dem, som härskade hos stammarna i de nordöstra
landsdelarna.
Landet skildras som ännu mer vilt och ogästvänligt än Gallien, men
denna uppfattning måste ses mot bakgrunden av Medelhavsländernas
solvarma, leende ängder. Befolkningen i de av germanerna bebodda länderna hade
redan under bronsåldern fasta boningsplatser och lantbruk, även om detta
ännu i århundradena omkring Kristi födelse ej nått större omfattning, än att
man i ringa tillgång på dess alster trott sig se en orsak till folkvandringar,
som undandrevo den keltiska befolkningen och slutligen under femte
århundradet förde till romerska rikets sönderfall och förde germanska
stammar ända till Spanien och norra Afrika.
Germanerna utgjordes av ett stort antal stammar, vilka voro
sammanslutna till små statsförbund (fylken, land) och själva bestodo av ett antal
ätter. Stammens område kallades gau eller hundare (centena), vilket
senare namn ansetts härröra antingen av att bygdelaget bildats av ett
storhundrade (120) härmän eller att det vid bosättningen delades i detta antal
hemman, vardera för en familj.[1] I spetsen för fylket stod i krig en till
anförare vald hertig, och där fylkena sammanslutit sig till större riken, styrdes
dessa av en folkvald konung.
Ännu vid slutet av den gamla tiden hade alla friborne män fulla
medborgerliga rättigheter, men enskilde män höjde sig över mängden i rikedom och
anseende, och samlade, liksom konungar och hertigar, kring sig en hird av
[1] Meitzen I, s. 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0095.html
