Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Germanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnade de en bred med vallar och förhuggningar utrustad gördel av
skogsmark för försvarets skull, kallad mark.
Befolkningen bodde i byar, vilka bestodo av spridda gårdar, fördelade
efter terrängens beskaffenhet, i slättlandet mera tätt samlade, i bruten
terräng däremot liggande enstaka. Gårdarna och den tomt de upptogo voro
enskild egendom. Bostäderna »voro ej av sten eller tegel utan av en
formlös massa (stampjord? stänger?), täckta med rör eller halm».[1] Antagligen
hade de den form, som husurnor (sid. 59, 101) och avbildningar å Antonini
pelare i Rom visa. De hade även i marken utgrävda rum, som mot kölden
skyddades genom betäckning med gödsel (möjligen betecknar ordet
jordhög), vilka de använde som tillflyktsort under vintern och till förvaring
av förråd.[2]
Åtskilliga gamla germanska byggnadstermers latinska ursprung (t. ex.
tegel—tegula, fönster—fenestra, mortel—mortarium, port—porta, pelare—
pilarium) har ansetts tyda på, att det romerska byggnadssättet tidigt vunnit
insteg hos germanerna.
Den vanliga germanska stugans plan överensstämde också med den i
den grekiska och romerska världen förhärskande »ariska» hustypen: ett
rum med härd i mitten och därovan ett rökhål i taket samt vid gaveln ett
förrum, vilket hos grekerna var öppet men här av klimatiska skäl helt
slutet och snart delat i 2 rum.[3] (Sid. 53.)
Om germanernas åkerbruksredskap i äldsta tid är föga känt. Romerska
författare omtala den rätiska hjulplogen med kniv och mullfjöl, vilken
spreds till Grekland och Italien och intill nutiden bibehållits i såväl
Tyskland (gammalsachsik plog), som i Italien och Britannien. De gamla
årdertyperna, krok- och sulårder (sid. 69), hava sedan långt tillbaka förhärskal
i Tyskland, det förra i bergstrakter, det senare i slättbygden, och härav synes
det antagligt, att de haft denna ortliga fördelning i det gamla Germanien.
Om de öster om Rhen boende ubierna berättas,[4] att de uppgrävde den
fruktbara jorden (märgel?) till 3 fots djup och utbredde den på åkerns yta.
Åkern brukades huvudsakligen till sädesodling. »Havre är germanernas
spannmål; de så den och leva av ingen annan gröt», omtalar Plinius
(XVIII: 17) i motsats till förhållandet i Italien, där havre var det svåraste
ogräset i säden. Denna uppgift talar också för att de ej odlade hirs, vilken
eljes var den vanliga grötsäden. Då hirs blott sparsamt anträffats i
gravfynd i Tyskland, är det åtminstone antagligt, att detta sädesslag icke haft
någon större betydelse hos germanerna, i motsats till vad förhållandet var
hos kelterna och de östeuropeiska folken.
Korn omtalas blott som jämte vete använt till brygd av en »dryck,
liknande skämt vin».[5] Vete (spelt?) odlades mycket hos de söder om
germanerna boende folken kring Donau och i burgundernas land men synes icke
haft någon större betydelse i germanernas sädesodling. Råg däremot har, så
långt man känner, varit germanernas förnämsta brödsäd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
