Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- I. Forntiden och den gamla tiden
- Brittannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BRITANNIEN.
| Litteratur. |
| Cæsar. De bello gallico. IV—V. |
| Plinius. Historia naturalis. |
Redan under förhistorisk tid hade den ursprungliga befolkningen
undanträngts av på bronsåldersstadiet stående invandrade keltiska
stammar, av vilka de först ankomna, gaelerna, undanträngts till Irland, Wales,
Man och Skottland av de senare inflyttande britterna, vilka utbredde sig
över det övriga landet men i sin ordning tillbakaträngdes från det södra
kustlandet av galliska kelter, vilka Cæsar tvang att underkasta sig det
romerska väldet (55—54 f. Kr.).
De äldsta historiska underrättelserna om Brittannien äro Pytheas’
från Massilia berättelse om sitt besök där i det 4:e århundradet f. Kr. Han
omtalar, att folket (galliska kelter) flitigt odlade säd, som de samlade i lador
och uttröskade med käppar.[1] Utförligare underrättelser om folkets
levnadssätt och lantbruk erhöllos genom Cæsars berättelse om sina härfärder
till ön. Ytterligare belysas dessa förhållanden av de gamla, först under
medeltiden upptecknade sånger, som fått namn efter sagohjälten Ossian.
De keltiska stammarna voro delade i ätter, daner, med var sin hövding,
och en av dessa intog ställningen som hela landsdelens konung.
Prästkasten, druiderna, intog jämte krigareklassen en förnämligare ställning än
folkets stora massa.
De särskilda claiierna hade mellan sig uppdelat landet i skilda områden
med gemensamma betesmarker för varje elans kreatur. Deras hus voro
antagligen liksom deras galliska stamfränders[2] runda, byggda av bräder
och flätverk med kupolformigt stråtak. Enligt Jornandes voro de
uppförda av grenar och gemensamma för folk och fä, men enligt de gamla
lagarna hölls boskapen i särskilda hus. Vild boskap infångades och hölls
inom inhägnade beten.[3]
Åkerbruket var obetydligt i de inre delarna av landet, särdeles hos de
iriska och skotska gaelerna, som enligt Ossians sånger mer älskade strid
och jakt. Däremot var sädesodlingen mer omfattande hos britterna i det
södra kustlandet, vilka enligt Cæsar i detta avseende stodo i jämnbredd
med gallerna i det närliggande fastlandet. Utom den spannmål, som
åtgick till underhållet av de två legioner, vilka kvarlämnades som besättning,
kunde landet erlägga en betydlig tribut av säd till Rom. Under det
romerska väldet gick odlingen framåt, så att angelsachsarna vid sin erövring
avlandet funno detta väl odlat, med talrika välbyggda lantgårdar, omgivna
av trädgårdar och vinodlingar samt ett nät av stenlagda vägar med broar
över vattendragen.
Enligt Plinius använde britterna märgel för sin jords förbättring. De
[1] Strabon IV: 201.
[2] Strabon IV: 4.
[3] Didorus Siculus V: 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0100.html
