Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- II. Medeltiden
- Det östromerska riket
- Den pyreniska halvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vunnit en viss ryktbarhet. Det anses vara författat av Kassianos
Bassos i 6:e århundradet och utgavs i 10:e århundradet, men är
kompilerat efter tidigare latinska och grekiska författare och innehåller intet
säkert angående jordbruket i den tid och det land, inom vilka det framkom.
DEN PYRENEISKA HALVÖN.
| Litteratur. |
| Canzoni, Gaëtano. Enciclopedia agraria italiana. |
| Kowalewsky, Maxime. Die ökonomische Entwickelung Europas bis zum Beginn der kapitalistischen Wirtschaftsform. I. Berlin 1901. |
Den rika blomstring, som lantbruket nått i den romerska provinsen
Hispania, rubbades knappt genom landets erövring av västgöterna
(avslutad år 584 e. Kr.). Västgöterna slogo sig ned som »hospites» (gäster)
bland romarna, varvid de förra togo 2/3 av jordegendomen, men denna
delning skedde utan större rubbning av de romerska jordbruken, i det att
västgoternas lotter kunde tagas av den rika tillgången på oodlad jord, under det
att de romerska jordägarna fingo behålla sina odlade ägor och ofrie
underlydande brukare.
De båda folken sammansmälte småningom, vilket även framträder däri,
att den först utfärdade särskilda lagen för romarna omkring år 650 ersattes
av en för båda folken gemensam lagbok. I denna hade den germanska
rättsuppfattningen starkt påverkats av den romerska, bland annat däruti att
jordegendomen ej såsom enligt den förra betraktades som släktegendom,
utan blev fritt förvtterlig. Delningen hade sträckt sig ej blott till den odlade
jorden, utan även enskilda hägnade ängar omtalas. I betesmark och skog,
som voro odelade, hade också den enskilde rätt att genom odling utvidga
sin egendom, men i sådant fall tillkom den andra parten rätt att söm
enskild egendom få lika lott i det oodlade eller om sådan mark ej fanns
kvar, i odlingen. Betesrätten var gemensam, men genom hägnad kunde den
enskilde därifrån undantaga sin mark, dock utan att hindra betesdjurens
tillträde till gemensamma beten.
Den redan förut rådande jordfördelningen i stora gods med folkets stora
massa som ofrie brukare bibehölls i övrigt oförändrad, och jordens samling
fortgick till stora besittningar i en av de romerska och västgotiska
stormansläkter bildad adelsklass ägo, under det att de övriga västgöterna uppgingo i
den förut befintliga klassen av tjänstpliktiga godsunderhavande, som
fortfarande voro trälar, halvfrie vid jorden bundne (glebæ adscripti), frigivne
och frie brukare (rustici).
Arabernas erövring av landet medförde en uppblomstring av den
materiella likaväl som den andliga odlingen, som knappt varit att vänta av ett
nomadfolk, vilket som grymma krigare erövrat land efter land. De
lämnade i allmänhet jordägarna i okvald besittning av sin jord, visade själva
stor mildhet mot landets innevånare och mildrade även den av godsägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0122.html
