- Project Runeberg -  Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling /
130

(1925) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Det frankiska riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fick gro igen, ursprunget till det ännu fortvarande Egartenwirtschaft; likaså
brukades i marsktrakterna den högre liggande marken omväxlande till
sädesodling och äng, — senare tiders koppelbruk —, under det att den lågt
liggande marken låg i ständig vall. I södra delen av det forna Gallien
brukades större delen av jorden som ständig betesmark och återstoden som
ständig åker, och å andra sidan brukades sand- och mossjorden i
Nordsjökustlandet till ständig odling av råg och bovete.

I mellersta delarna av riket var vanligt, att åkern ständigt hölls öppen för
sädesodling utan annat avbrott än av trädan, vilken dock kunde få ligga
flera år för att vila och tjäna till bete. Detta blev särskilt vanligt med avsides
liggande åkrar, som ej gödslades. Det blev dock allt mer vanligt att bruka
åkern i treskifte, d. v. s. i regelbunden omväxling av träda, höst- och vårsäd,
ett brukningssätt som möjligen härrörde från det romerska åkerbruket men i
Tyskland är känt[1] först genom en urkund från år 771, och först jämte
tvåskifte användes i de gamla romerska gränslanden efter Mosel och Rhen samt
i Sydtyskland.

Carl den store införde det på kungsgårdarna, och från dessa som
mönster spreds det till kyrkans och klostrens gårdar och sedan vidare i
landet.

I vissa trakter såsom i det mellersta Rhenlandet blev tvåskiftesbruk
med årlig omväxling av säd och trade vanligt.[2]

Bearbetningen, varvid i byarna alla måste följas åt så i tiden som i sättet
för de olika arbetena, bestod huvudsakligen i körning med plog eller årder,
harvning omtalas föga, vältning alls ej. Stubbåkern skulle tjäna till bete
och upplöjdes därför först på våren, för vårsäden strax före sådden.
Trädesåkern fick en första körning i juni, en andra på hösten.[3]

Jämte det vanliga årdret, antagligen av den gamla aratrum-typen med
vågrät sula (sid. 69), omtala de frankiska lagarna carruca (fr. charrue),
antagligen en kärrplog, liksom den förra försedd med bill och knivrist av järn.
Jorden sammanplöjdes i smala tegar, vanligen med blott 4—6 tiltor på
vardera sidan om ryggen och skilda med djupa fåror för vattnets avledande.[4]

Märgling omtalas under den karolingiska tiden som en nyhet, vilken de
underhavande blott ovilligt underkastade sig att utföra.

Sädesodlingen, som redan under den gamla tiden haft en sådan
omfattning i gränstrakterna söder om Donau, att en betydlig utförsel kunde ske,
spred sig och ökades allt mera, vartill kristnandet medverkade, i det att
kyrkan sökte att befordra övergången från kött- till vegetabilisk föda. Om
den betydelse sädesodlingen hade redan vid den saliska lagens upptecknande,
vittnar dennas noggranna bestämmelser om sädesåkerns hägnad och skydd
för grödorna.

Vete odlades mest i de galliska och germanska slättbygderna; jämte
vanligt kavelvete odlades även kubbvete, varav lämningar påträffats i fynd från
den karolingiska tiden. Spelt odlades mest hos alemannerna i nuvarande


[1] Hansen I, s, 154.
[2] Langethal I, s. 162.
[3] Inama, s. 556.
[4] Meitzen 1:84.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free