Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De vendiska stammarna mellan Oder och Elbe voro redan bofasta
jordbrukare och stodo knappt sina tyska grannar efter i odling, men de voro
hedningar, varför jämte begäret att utvidga riket även omvändelsenitet var
drivfjäder till deras underkuvande. Då detta var fullbordat, var det land
tyskarna togo i besittning, förött av kriget och glest befolkat med förvildade,
utarmade och under adliga godsägare förslavade bönder. Det gällde nu att
få landets åkerbruk och därmed dess skatteförmåga återupprättade. En del
av landet med därå befintliga bönder utdelades med bibehållande av de stora
godsen åt tyska adels- och riddersman, men i andra delar av landet, i första
rummet i landet närmast öster om Elbe och Saale, igångsattes en storartad
kolonisation. Den första markgreven av Brandenburg, Albrecht
Björnen († 1170), inkallade bönder från Westfalen och Holland, och de
följande markgrevarna liksom den tyska orden, som i slutet av 1200-talet
fullbordat Preussens erövring, följde exemplet. Invandrare hämtades nu från
Franken, Baiern och Sachsen, som voro överbefolkade, och framför allt från
Nordsjökustländerna, där under 13:e århundradet havet upprepade gånger
genombröt fördämningarna och för dränkte vida landsträckor (Dollarts och
Zuydersees bildande fullbordades 1287).
 |
| Fig. 48. Plan av vendisk rundby. Efter Meitzen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
