Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt för krydd- och läkeväxter. Hos bönderna odlades mest purjo, rödlök,
rättika, salvia, vinruta och Pulegium.
Blomsterodlingen hade riktats med åtskilliga arter, som hemförts av
korsfarare. Som allmänt odlade omtalas rosor, liljor, hyacint, pärlhyacint,
ero-cus, snödroppar, dubbel tusensköna, pensée, nejlikor och aurikler.
Fruktträdgård (das Grasland, emedan den fick gräsväxa), saknades
sällan vid herrgårdar, men framför allt ägnades omsorg åt vinodling. I
Rhenlandet blev denna lantbrukets huvudsak, och där utgjordes räntan till
godsherren i druvor eller vin. Här blev en vingård lagom stor att skötas av en
familj (pictura) den vanliga besutenhetsenheten i st. f. Hufe. Vinodlingen
utbredde sig i övrigt till alla delar, där den fann lämplig mark t. o. m. i
Neder-Sachsen och Brandenburg.
Om LANTBRUKETS och LANTMANNALIVETS gestaltning, lämna
åtskilliga skildringar av arbetenas gång i enskildheter gående kännedom.
Helgonens dagar och de stora kyrkhèlgerna utgjorde de förnämsta
hållpunkterna för de olika arbetenas och angelägenheternas fördelning på året.
Vid kyndelsmässan (2 februari) skedde uppsägning av landbönder,
husmän (Kötter Kotenleute) och tjänstefolk. Urbani dag (25 maj) var till- och
avträdessyn för arrenden. Till fastlagsnatten skulle skatt av höns och ägg, till
påsk av fisk, lamm och ägg lämnas till godsherren, vid valpurgis (1 maj)
tionde av lamm, till pingst penningearrenden.
Med den hel. Georgs dag (23 april) upphörde den fria betningen; då skulle
ängarna vara hägnade, varefter de lågo avstängda till slåttertid.
Då vårbruket började, borde alla redskap vara omsedda. Vårlanden
erhöllo i regel två körningar, med plog och årder. Från vårsåddens avslutande
till midsommar var en tid av arbetsro, då hoveripliktiga underlydande gjorde
blott 1—2 dagsverken i veckan. Denna tid användes till allehanda smärre
arbeten såsom trädgårdens iordningställande, fårens klippning, första
honungsskörden samt uppsättning av tillfälliga stängsel kring de besådda åkrar,
som nådde fram till väg.
Slåttern började sent, i norra Tyskland först i mitten av juli. Den utfördes
på godsen av de arbetspliktiga underlydande med lie, varefter gårdens tjänare
vände gräset på skar och hoplade det i vålmar; på vissa orter lades det först i
små vålmar, som upprepade gånger slogos ut för torkning, men eljes, särskilt
i norra Tyskland, brukade man låta gräset ligga att torka på slaget, tills det
kunde sättas i stora vålmar. Inkörningen ålåg de arbetspliktiga underlydande,,
men hissning och räfsning gjordes av gårdens folk. Senare på sommaren
bröts lövris, som torkades till vinterfoder åt fåren.
Trädesåkern lämnades orörd till bete ända till Johannis dag (24 juni),
varefter den gödslades och stundom märglades och fick sin första plöjning
(Brachfurche). Sedan fick den ligga orörd till nästa plöjning (Wendefurche)
i september, och därefter gavs ytterligare en eller två plöjningar (Ruhr- och
Saatfurche), den sista omedelbart före sådden, som borde vara gjord i början
av oktober.
Sädesskörden utfördes med skära av arbetspliktiga bönder, bindning och
skylning av gårdens folk, inbärgningen av de förra som körare och de senare
som lassare. I vissa trakter vändes stubben redan på hösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
