Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- II. Medeltiden
- Britannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torv, lera eller lerklenat flätverk och täckt med halm, vass eller ljung. Det
innehöll blott ett rum, vari en del avskilts för kreaturen genom spjälverk.
På huvudgårdarna liksom på en del bondgårdar fanns vid ena sidan
av rökstugan en eller två kamrar avskilda och vid den andra stallet. Ibland
fanns även ett loftrum. Där godsägaren bodde på gården, var byggnadssättet
oftast förnämligare, med särskilda hus för tjänare, bagarstuga, kölna,
mjölkbod, sädesbod, stall, ladugård och hönshus.
Invid gården anordnades under senare tid fållor (paddocks, gerstuns) för
ung- och göddjur, vilka skulle hava bättre bete, än de fingo bland byns
boskap på allmänningen.
*
KELTERNAS samhälls- och lantbruksförhållanden voro mer primitiva
än de i det anglosaxiska och senare normandiska England rådande. De
viktigaste källorna för kännedomen om dem äro de gamla rätts- och
sedvaneregler, som samlades i 10:e århundradet.[1]
Befolkningen var ännu delad i ett stort antal stammar (clans), vilka var
och en innehade ett visst område och styrdes av en hövding, och dessa
stamhövdingar stodo i ett visst beroende av en för landsdelen gemensam konung.
Jämte ättens fria medlemmar funnos halvfria arbetare och trälar.
Vid medeltidens början stodo dessa folk på halvnomadisk ståndpunkt,
betade sina hjordar på stammens gemensamma betesmark men hade även
ett, om än obetydligt jordbruk. Även inägojorden var stammens
gemensamma egendom. Åker uppodlades på allmänningen och brukades, tills den
började bliva utsugen, varefter den övergavs att igenväxa och ny mark
upp-plöjdes, ett brukningssätt som under namn av »wild field-grass husbandry»
förekom i Wales och sydvästra England ännu in i 1800-talet.[2] Denna
stammens åker fördelades tid efter annan mellan dess medlemmar, varvid den
var uppdelad i tegar, vilka liksom i det angelsaxiska England voro av 1 acres
storlek, motsvarande 1 dags parplogdagsverke. Dessa tegar (rigs)
betecknades i Irland som erw (= acre) och brukningssättet i Irland som run-rig-,
i Skottland som rundale-systemet. I det skotska höglandet och på öarna
var liksom intill nutiden bruket att småbönderna, crofters, till vilkas
lägenheter hör blott obetydligt jord, gemensamt bruka samhällets åkerstycken och
betesmarker efter rundale-systemet.
Även ängarna ägdes gemensamt av stammen och fördelades mellan dennas
medlemmar.
Samhällsförhållandena och byggnadsskicket voro något olika i de olika
landsdelarna.
I Wales bildade de särskilda familjerna av en husfaders ättlingar i 3 led
de ekonomiska enheterna. Ännu i 12:e århundradet hade denna
familje-kommunion en gemensam bostad, bestående av ett rum, ehuru dock även
förekom, att en del av de gifta avkomlingarna uppfört egna hyddor på
hushållets område. Senare hade varje hushåll sin egen gård (tyddyn), vilka
[1] Ancient laws and institutes of Wales (1841); of Ireland (1865).
[2] Prothero, s. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0177.html
