- Project Runeberg -  Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling /
171

(1925) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Britannien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sädesodlingen motsvarade väl i stort sett behovet men var mycket ojämn
i olika delar av landet. Under det att överskott vanligen fanns i
kusttrakterna, rådde ofta brist i landets inre delar, dit tillförseln från
överskottsområdena försvårades genom bristen på vägar och handelns ringa utveckling.
Utförsel av spannmål var vanlig, men redan i 14:e århundradet utfärdades
utförselförbud, och från år 1463 sökte man reglera landets spannmålstillgång
genom in- och utförselförbud då marknadspriset gick under eller steg över
viss prisnivå.

Åkerns brukning var av enklaste art. Under medeltidens början synes
tvåskiftesbruk varit rådande och ännu vanligt i 8:e årh. (Ini’s lag), men
undanträngdes utom i de norra landsdelarna av treskiftesbruk. Stubbåkerns
omplöjning för vårsådden började vid kyndelsmässotid (2 febr.) och
höstsådden borde ske mellan Lammas dag (12 aug.) och 1 november. Trädning
och bearbetning skedde i huvudsak som på kontinenten.

På slät mark sammanplöjdes, så att högt kullriga tegar skilda av djupa
fåror uppkommit, men i sluttande mark plöjdes tvärs för lutningen, varvid
tutorna ständigt fälldes utför, så att marken bildade terrasser, skilda genom
branta renar (linces).

Britternas gamla redskap var ett krokårder, vilket drogs av 2 oxar,
anspända vid svansarna, ett bruk som länge var i bruk åtminstone på Irland
och förbjöds genom en parlamentsakt år 1634. Romarna införde sitt
sul-årder (aratrum sid. 69), men det vanliga redskapet blev efter saxarnas
ankomst deras hjulplog (sid. 155, fig. 49), vilken även normannernas plog
liknade. Denna krävde ett anspann av ända till 8 oxar, anspäqda 4 i bredd i
ett ok. Plogkarlen förde med höger hand en klubba, varmed han krossade
kokor. För jordens luckring och utsädets myllning användes en fyrkantig
rätpinnharv, en törnharv och en stor handkratta.[1]

Ogräs brukade bortrensas i juni—juli. Slåttern och vårsädens skörd
gjordes med lie, men höstsäden skars vanligen med skära, antingen först
toppning av axen eller det hela i en skärning. Den med halmen skurna säden
bands i kärvar, som skylades och sattes i stackar, vilka täcktes med halm.

Tröskningen utfördes med shiga.

Torrläggningen av fälten skedde (oavsett avloppsgravar) vanligen blott
genom tegfårorna, men även förekom såväl öppna diken som täckta med
fyllning av sten, grus eller virke, täckt med grästorv.

Gödslingen var väl föremål för omsorg, i det att spillningen i stallarna
ökades genom inblandning av jord, men mängden blev dock liten, då
kreatursantalet utom får och svin var ringa och dessa större delen av året gingo
på bete. Därför skattades fårens betning på trädan högt för gödslingens
skull; det var vanligt, att landbönder hade skyldighet att beta sina får på
godsherrens träda.

Som hjälpgödsel brukades sot och vägsmuts. Kalkning och märgling samt
lerkörning på sandjord omtalas.

Omväxling av utsäde från lågt till högt liggande land ansågs fördelaktig.


[1] Curtler, s. 17.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free