Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - De skandinaviska länderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innanför mangården, till vilken även stallet plägade höra. De båda gårdarna voro
skilda av en länga av stall, portlider och bod eller med ett stängsel.
Fägården bestod i äldre tid blott av ett par hus men var senare kringbyggd med
portlider mot bygatan. Där utrymmet var friare, var ej ovanligt, att man-
och fägård bildade två skilda fyrkanter på vardera sidan av bygatan eller
fägården skild från denna.
I skogsbygden, bergslager och i allmänhet i norra Sverige lågo husen ofta
kring en enda gård, som i Norrland ofta var mycket stor med glest liggande
hus. Vid herr- och bergsmansgårdar funnos vanligen fatburar och
loftbodar med förvaringsrum på nedre botten och nattstuga ovanpå.
Stugan bestod vanligen av ett rum, och ökat behov av utrymme
tillgodosågs oftast genom att uppföra särskilda små hus för olika ändamål. Vid
prästgård voro de laga husen i Sverige: stuga, sömnhus, stekarehus,
kornhärbärge (kornskämma, visthus), hästhus, fähus och lada. På arrendegårdar
skulle enligt Östgötalagen (B. IX) finnas 3 uthus: lada, kornskämma och
nöthus. Badstur blevo tidigt vanliga och användes även som torkhus (kölna).
I de gamla norska lagarna omtalas stuga, loft eller bur, eldhus, en eller
flera skämmor, en dyngja (kvinnornas arbetsstuga jfr sid.’101), badstuga fjös,
stall och bodar. Loftet var ofta byggt med större omsorg, vanligen med 2
bottnar, med en svalgång efter den övre långsidan och en yttertrappa ledande
upp till denna. En något senare form var stabburen, som vilade på stolpar
för att utestänga råttor och fukt, hade ingångsdörr på ena gaveln och
inner-trappa till övre bottnen.
Husen voro i allmänhet, där skog fanns, timrade av rundtimmer med 4
knutar, men även bilat timmer började användas. Klenhus förekom
företrädesvis i de södra landsdelarna, där virkestillgången var ringa, men
förekommo ända upp i Uppland.[1] Deras väggars stomme uppfördes av
korsvirke med infogade stänger eller flätverk, som tätades med påklenad lera.
På Gotland uppfördes hus även av kalkstenshällar. Taktäckningen
utgjordes mest av torv på näverunderlag men i skogstrakter av två lager takved
(vedtak, färgtak) med eller utan mellanlag av näver, det hela ursprungligen
vilande på mellan gavlarna liggande åsar (åstak), som senare för
virkesbesparings skull utbyttes mot tvärgående sparrar (takstolar). På slott och
herrgårdars manbyggnader började tegeltak användas.[2]
Bondgårdens stuga var ännu under medeltiden en ryggåsstuga med låga
långväggar, höga gavelrösten och på dem vilande åsar. Från den öppna
härden (gruvan, aren) mitt på golvet fick röken söka sig ut genom
vindögat (ljoren) i taket, rummets enda ljusöppning. Stundom fanns dock även
gluggar i sidoväggen, vilka stängdes genom en skjutlucka. På natten, då
elden var slocknad, stängdes Ijoren med en lucka, som sköttes inifrån med
en stång. Luckan började tidigt att ersättas med en ram överspänd med
en genomskinlig hinna av oxblåsa eller fiskskinn för att släppa in ljuset.
Under medeltiden började denna eldstadsanordning att förbättras. Från
Norge omtalas, att man i elfte århundradet i Vest- och Nordlandets
kusttrakter i stället för den öppna härden började använda en rökugn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
