- Project Runeberg -  Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling /
204

(1925) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - De skandinaviska länderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skatt, ledungslama eller skeppsvist som först utgick dels i penningar, dels i
varor men senare blott i penningar.[1] I Västergötland, där indelning i
skeppslag ej fanns, utgick en skatt, allmänningsöre, som antages hava
motsvarat ledungsskatten.[2] I Danmark utgick ledungsskatten från 1300-talet
endast från ägare och brukare av egendom över ett visst värde.[3] I Norge
utgick i äldre tid under fredsår en fast avgift i stället för skeppsutrustning,
och i 13:e århundradet blev ledingen en grundskatt, som utgick i förhållande
till gårdens landskyld. Bönderna voro dock fortfarande skyldiga att
bibehålla ledingsskeppen, och därför kunde en särskild skatt utkrävas.

INNÆ betecknade arbete, som bönderna voro pliktiga att utföra vid
uppförande av fästen och borgar men utsträcktes till att även omfatta rena
jordbruksarbeten vid konungens gårdar och att fortskaffa honom och hans
följe på hans resor. Detta besvär hörde i Danmark till de ordinarie
bördorna och var på grund av borgarnas stora antal mycket betungande.
Drottning Margareta inskränkte det genom att förbjuda vidare uppförande av
fästen och genom att nedlägga många sådana; hon begränsade också genom
en i förordning år 1403 kronans svenska landboars innædagsverken till 4 på
våren och 4 på hösten.

I Sverige voro dylika arbetsålägganden eller därför påbjudna gärder
vanligen blott tillfälliga och räknades därför i Magnus Erikssons
landslag som extra gärder. De oroliga förhållandena under senare delen av
medeltiden gjorde dem dock mycket betungande, särdeles som den gamla
bestämmelsen om folkets bifall som villkor för deras utskrivande
åsidosattes och de egenmäktigt utskrevos av konung och råd eller t. o. jn. rådet
ensamt.

FRISKJUTS hade genom missbruk blivit en kännbar tunga i vissa trakter.
Magnus Ladulås inskränkte rätten därtill till konungen och hans
utskickade, men allt återgick sedan till det förra självsvåldet, och i Kalmar
recess år 1483 omtalas även skyldighet för bönder att vid den högre adelns
resor bestå foder åt två hästar.

GÄSTNING, i Danmark nathold. Konungen hade genom hävd gällande
rätt att vid sina resor och besök i olika orter för sig och sitt följe få
underhåll av bygden. Då han ej reste, sände han stundom i äldre tid sitt hov att
draga nytta av gästningen. Även utan att höra till konungens hov eller resa
i hans tjänst använde stormännen med sina följen fri gästning på sina resor.
Livsmedlen till gästningen anskaffades genom sammanskott, gengärd, av
hela bygden med fördelning på de särskilda gårdarna. Gengärden övergick
till en ständig gärd i penningar, spannmål och nötkreatur, vilkens belopp i
Sverige angavs i landskapslagarna. I Upplandslagen (Köpm. X) förbjöds
dess godtyckliga utsträckning, och genom kungl, brev befriades bönderna
i särskilda delar av riket från gästningspålagor gående över vad »sedan
Arilds tid» utgivits.

Underhållet av de gästningsberättigades hästar och deras skötare


[1] Styffe, s. 29.
[2] Hildebrand I, s. 268.
[3] Christensen I, s. 128.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free