Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - De skandinaviska länderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare i det övriga Danmark. I Sverige var denna odling liksom
lärftsvävnad betydande i de norra landskapen. J Upplandslagen omtalas det som
gammal tiondevara och i Norrland ingick det ej blott i tionde, utan lärft
gavs även som särskilda gärder till kyrkan och fick enligt konung Birgers
stadga år 1247 lämnas i stället för andra tiondevaror. Lärft brukades också
som bytesvara och värdemätare, varvid 1 aln lärft räknades till ett värde av
1 öre (Schlyters Glossarium) eller 1 örtug (Västm. lag Th. V).
Hampa omtalas ej i danska urkunder och i Sverige blott i Svealands lagar.
Äng förekom länge oskiftad (s. 196) och slogs då på Petri dag (29 juni),
som var »allmännings slåtterdag».[1]
TRÄDGÅRDSSKÖTSELN synes redan tidigt hava nått en avsevärd
betydelse även för folket i gemen. I lagarna omtalas åtskilliga
köksträdgårdsväxter såsom ärter, bönor, rovor, kål och lök, och att de odlades i större
mängd, framgår därav, att högre straff stadgades för stöld av hel
manshörda. Även nedbrytande av fruktträd och stöld av äpplen i trädgård var
belagt med straff. I den jutska lagen (1241) omtalas apelgård och kålgård,
och i de norska lagarna odling och stöld av köksväxter såsom lök, kål
och i synnerhet »hvann» (Angelica). En landbo som anlagt en hvanngård
ägde vid avflyttning rätt att medtaga plantorna. I Lollands Vilkaar, 1446,
ålades bönderna att jämte humle plantera 6 ympar av äpple och päron.
Trädgårdsskötseln har, om ej införts, så dock i hög grad befordrats i
norden genom det kristna kyrkofolket (sid. 183). För att mildra hednatidens
seder sökte kyrkan att inskränka den glupska köttförtäringen, varvid
införande av vegetabilisk föda i den dagliga kosten var ett viktigt medel.
Tilllika införde de andliga bruket av en mängd växter som hälsö- och läkemedel,
vartill räknades ej blott egentliga läkeväxter utan även kryddväxter och en
del, som i nutiden ingå bland »grönsaker».
De andliga, som i sydligare länder blivit förtrogna med en högre stående
trädgårdsodling, medförde därifrån både kunskap däri och även frö och
plantor av många förut i norden icke kända växtarter samt sorter av
förädlade fruktträd. Varje kloster hade åtminstone en trädgård, och vid danska
kloster brukade finnas både frukt- och humlegård, köks- och
blomsterträdgård. Dessa trädgårdar blevo plantskolor, varifrån odlingen spreds kring i
landet, varom den rika fruktodlingen och förekomsten av förvildade
trädgårdsväxter i omgivningarna kring de forna klostren ännu i dag bära vittne.
Så t. ex. Kinekulle, som redan Olaus Magnus (II 22) särskilt nämner
som rik på goda och läckra frukter, såsom päron, äpplen, körsbär och
plommon. Jämte dessa fruktträd odlades även valnötter i de danska
klosterträdgårdarna.[2] Ympningskonsten skall hava införts i Danmark på 1100-talet,
och särskilt omtalas abbot Wilhelm, från den hel. Genovevas kloster i
Frankrike, vilken år 1165 inkallades av biskop Absalon till Danmark
och blev föreståndare för Ebelholts kloster vid Arre Sö, som en nitisk
trädgårdsodlare, vilken införde ympkvistar liksom allehanda trädgårdsväxter från
utlandet. I Sverige omtalas Alvastra, Varnhem och Nydala för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
