Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt av den ökade beskattning, som krigen och ett slösande hovliv
nödvändiggjorde.
Vid Henrik IV:s tillträde till tronen var odlingen enligt samtida
vittnesbörd starkt tillbakagången samt spannmålsbrist vanlig. Under denne
konungs regering (1594—1610) ändrades dessa sorgliga förhållanden. »Le
bon Henri» hade stark medkänsla för de betryckta (»varje bonde bör ha
en höna i sin gryta på söndagen»), och tillika öppen blick för ett
blomstrande näringslivs vikt för staten. Hans förste minister, hertigen av
Sully, en föregångare till den fysiokratiska skolan (sid. 221), förstod också
att med fasthet och målmedvetenhet förverkliga konungens önskningar
och hade härvid till sin hjälp sitt lands förnämste sakkunnige på
jordbrukets område, Olivier de Serres, vilken hedrats med benämningen
»det franska jordbrukets fader». Genom ordning och sparsamhet i
förvaltningen bragtes statens finanser i sådant läge, att skatterna kunde
nedsättas och dock betydliga statsmedel kunde offras på vägars och kanalers
anläggning, åkerbrukets höjande och vidsträckta torrläggningsarbeten.
Efter en undersökning av godsherrarnas åtgärder för att beröva
bönderna betesrätten på allmänningarna bemyndigades kommunerna år 1600
att återköpa försålda allmänningar och betesrätter till de, vanligen låga
pris, för vilka de förmåtts att avstå dem. Jakt å sädesfält och i vingårdar
förbjöds under den tid den kunde skada, och jakten å varg, vildsvin och
räv gjordes till en allmän angelägenhet.
Litteraturens renässans visade sig från senare delen av 1500-talet på
lantbruksområdet genom utgivandet av talrika arbeten, bland vilka främst
märkas Charles Etiennes’ (Carlo Stephani) Prædium rusticum
(1554) och en fransk bearbetning därav L’agriculture ou la maison rustique
(1555 och 1570), samt Olivier de Serres’ Théatre d’agriculture et
mesnage des champs (1600), sin tids förnämsta lantbrukshandböcker,
av-vilka den senare såsom författad av en kättare undanträngdes, tills den efter
franska revolutionen år 1804 åter utgavs i en ny, präktig upplaga. Som en
föregångsman på den på jordbruket inriktade naturvetenskapens område
nämnes Bernard Palissy de Chapellet-Biron, vilken i ett
flertal arbeten om lantbruket förfäktade märglings nytta och salters vikt
som växtnäring (sid. 222). Sully hade också blick för naturvetenskapens
betydelse, och i ett program till näringarnas förkovran, som han framlade
i Oeconomies royales (1625) innefattades även jordbruksförsök.
Under Richelieus kraftfulla styrelse vidmakthölls väl den inre
ordningen, men hans vittfamnande yttre politik och de inre striderna mot
protestanterna medförde så tyngande skatter, att de t. o. m. framkallade
bondeuppror (1639 och 1640). Drivna av nöden, ofta också genom tvång
från jordherrars och ämbetsmäns sida, började bönderna åter att
avhända-sig byarnas rätt till allmänningar, varav följde nedgång i kreatursantalet
och gödseltillgången samt avtagande skördar. Under Mazarins styrelse
(1642—1661) ökades jordbrukets förfall, men sedan ledningen av
statsförvaltningen övergått till Ludvig XIV:s berömda finansminister
Jean Baptiste Colbert, inträdde trots det svåra betryck, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
