Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens vittfamnande yttre politik och lysande hovhållning medförde,
avgjort bättre tider för lantbruket. Ehuru övertygad anhängare av
merkantilismen, som vars främste representant han räknas, hade dock
Colbert klar uppfattning om lantbrukets betydelse för statens ekonomi och
sökte därför oavlåtligt att undanrödja hindren för denna närings utveckling.
För att stävja det godtycke, varmed jordherrarna åter börjat behandla
sina underhavande bönder, inrättade han församlingar, »grands jours», vid
vilka begångna övergrepp påtalades och en domstol, »cour des grands
jours», med uppgift att avdöma dylika saker och att utfärda föreskrifter för
att förekomma en olaglig behandling av underhavande. Han avlyste alla
väg- och broavgifter, som ej befunnos lagligt grundade, förbjöd upptagandet
av nya sådana utan myndigheternas godkännande och lät staten inlösa de
mest betungande. Alla försäljningar eller förpantningar av allmänningar
och nyttjanderätt till sådana avlystes år 1667, och bönderna fingo rätt att
återfå dem mot återbetalande av den försäljningssumma, som kunde hava
betalats. Medel härtill anskaffades genom en skatt på alla i kommunen
boende, även de privilegierade. Där jordherrar såsom sin andel avskilt en
del av allmänningen (vanligen 1/3 varav benämningen droit de triage),
förklarades detta ogiltigt, om det skett efter 1630, och om det skett tidigare
förklarades jordherren oberättigad att låta sina djur beta på kommunens del;
kronan avsade sig för sin del le droit de triage. Kommunerna förbjödos
för framtiden att avhända sig jord. År 1671 påbjöds omedelbar avlösning
av kommunernas skulder, och år 1683 gjordes deras åtagande av
ekonomiska förpliktelser och påläggande av nya kommunala skatter för extra
utgifter beroende av konungens medgivande. Statsskatten (la taille)
förändrades från en personlig inkomstskatt till en gi undskatt på all
skattepliktig jord, en förändring, som genomfördes i södra Frankrike provinsvis
i den mån en taxering av jordegendomens värde (kataster) hann utföras.
Det ökade behovet av statsinkomster fylldes huvudsakligen genom
konsumtionsskatter, vilket var fördelaktigt för lantmännen, som mest levde av egna
jordbruksprodukter. En dylik skatt, å tobaks införsel och försäljning,
gynnade direkt den inhemska tobaksodlingen. Colberts stora intresse för
skogarna visade sig i en förordning år 1669 om undersökning av skogarnas
utsträckning och av hushållningen med dem. Skötseln av kommuners och
enskildas skogar blevo underkastade vissa regler avsedda att åstadkomma
en uthållig avkastning; för uppodling av skogsmark fordrades
myndigheternas medgivande, och skogsodling av branta sluttningar påbjöds.
Förbudet mot jakt å mark som bar gröda förnyades i samma förordning.
Även till kreatursskötseln sträckte Colbert sin omsorg. Rätten att
taga jordbrukarens kreatur i mät inskränktes, och till hjälp åt fattiga
jordbrukare, vilkas egendom skövlats i krigen, infördes nötboskap från Schweiz
samt får från Spanien, Flandern och England. I samband därmed förbjöds
att använda den dåliga franska ullen vid klädestillverkning, för att sålunda
framtvinga en förbättring av aveln, — en avsikt som föga förverkligades. För
att förbättra den inhemska hästaveln och göra införseln av hästar för härens
behov obehövlig utstationerades avelsdjur av lämpliga raser hos enskilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
