Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jämte dessa centrala och representativa sällskap inrättades från år 1755
lokala sammanslutningar, comices agricoles, av lantmännen i orterna.
Aven i de förnämes kretsar vaknade ett ökat intresse för jordbruket. Vid
hovet tog detta formen av ett, kanske mest av Rousseau’s skrifter
framkallat, svärmeri (»agromanie») för lantlivets behag, jordbruket och den
hittills så föraktade bonden. Drottningen valde potatisblomman till
blomman på modet, konungen utfäste belöningar för lantbruksskrifter, lät utföra
jordbruksförsök och inrättade ett mönsterjordbruk med schäferi på godset
Rambouillet.
Hos många av adeln tog det nyvaknade jordbruksintresset sig uttryck
däri, att de började ägna sig åt förvaltningen av sina gods och söka
uppdriva dessas avkastning, varav de flesta hade behov för att bekosta sitt
dyrbara hovliv. Härmed följde ett energiskt arbete på fastställande och
återupplivande av deras feodala rättigheter, vartill särskilt anledning givits
därigenom, att egendomshandlingarna till stor del gått förlorade vid
branden av centralarkivet i Paris. Med stöd av verkliga eller påstådda
rättigheter började godsherrarna att avfordra bönderna avgifter för bruket av
betesmarker och fiskevatten samt för bränslefång å skogen, i det att de gjorde
gällande, att då dessa förmåner förut hade lämnats bönderna vitan
ersättning, detta berott på frivillig eftergift[1] (jfr sid. 140).
Under inverkan av nu antydda meningsströmningar vidtogos åtskilliga
reformer.
Livegenskapens avskaffande hade Necker år 1779 lyckats genomdriva
på kronogodsen, men konungens vädjan till världsliga och kyrkliga
jordherrar att följa exemplet blev utan framgång. Väghållningsbesvärets
fullständiga avlösning beslöts 1787 av notabelförsamlingen. Spannmålshandeln
hade, trots år 1763 utfärdad principiell deklaration av gagnet av fri
konkurrens inom densamma, alltjämt varit föremål för efter prisläget växlande
inskränkningar i införsel- och lagringsfrihet; år 1787 kungjordes obetingad
in- och utförselfrihet, vilken dock redan följande år och sedan under hela
revolutionstiden var satt ur verksamhet.
För handhavande av skatteärenden och näringarnas främjande började
Necker år 1778 att inrätta provinsiella församlingar, Conseils
provinciaux. Dessa församlingar började även verka för jordbrukets framsteg och
1787 beslöt notabelförsamlingen, att de skulle inrättas i alla rikets provinser.
NATIONALFÖRSAMLINGENS JORDRRUKSREFORMER. Till
nationalförsamlingen år 1789 hade inlämnats en mängd önskemål (cahiers de
doléances) från kommuner och korporationer om avskaffande av de rådande
missförhållandena, och genom de beslut den 4 augusti, varigenom den gamla
samhällsförfattningen omstörtades, bortsopades även de väsentliga av bördor
och band, som vilat på jordbruket och dess idkare.
De beslut, som beträffande jordbruket fattades, voro följande:
| livegenskapens och den feodala rättskipningens avskaffande; |
| landböndernas dagsverksskyldighets avskaffande; |
| jaktprivilegiernas upphörande; |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
