Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(»50-dagars»). Den odlades i rader, mellan vilka jorden årderkördes, och
gödslades starkt, varför dess odling gjorde rent trade obehövligt. Kärnan
användes till människoföda samt till gödfoder för svin och fjäderfä. Den odlades
även till grönfoder liksom också brukades att till sådant avhugga topparna
ovanför kolvarna.
I mindre omfattning odlades, särdeles i södern, åtskilliga baljväxter
såsom åkerbönor, trädgårdsbönor, ärter, vicker, lupiner (vita lupiner liksom
åkerbönor även till gröngödsling), kikärter, plattärter (gesse) och Vicia
lathyroides (»Jarash»).
Av rotfrukter omtalas rovor och kålrötter som odlade i flera sorter, och
»anglomanien» (sid. 241) ökade i slutet av 1700-talet starkt intresset för
dessa. De franska sorterna voro emellertid (enligt A. Young) avgjort
underlägsna de engelska, och dessutom stodo de i allmänhet för tätt för att
giva stor skörd. Det brukades även att inså dem i lin- och hampåkrar för
att utväxa efter huvudgrödans skörd liksom att så dem i sädesstubben till
eftergröda, som utfodrades med vidsittande blast. Vitbetor hade tidigare
liksom morötter och palsternackor odlats huvudsakligen i trädgårdar men
började på den napoleonska tiden även odlas å åker för sockerberedning
(sid. 243).
Potatis hade här som mångenstädes mottagits med misstro och odlades
ännu vid mitten av 1700-talet blott föga och huvudsakligen till
kreatursfoder. Förtjänsten om att den blev allmännare odlad och bättre uppskattad,
tillskrives främst apotekaren Antoine Augustin Parmentier,
vilken år 1771 genom en prisskrift, som utdelades på statens bekostnad,
spred kännedom om dess värde. Detta bevisades också genom
Parmentiers försöksodlingar och erfarenheten från nödåren 1785 och 1789, då
det visade sig, att potatismjöl kunde ersätta mjöl av säd.
Lin och hampa odlades allmänt till husbehov, den senare huvudsakligen
på lätt jord. Odlingen uppmuntrades år 1784 genom stadgande om frihet
från pålagor under 20 år för jord, som uppodlades för odling av dessa
växter. Linfröet hämtades från Riga eller Zeeland. Linet såddes såväl på
höst som på vår; det förra gav grövre tåga men bättre frö. Såväl vatten-
som ängsrötning brukades.
Olja bereddes huvudsakligen av oliver, men emedan dessa i
Frankrike ofta felslogo till följd av frost, förordades i början på
1700-talet att införa ettåriga oljeväxter, såsom vallmo och raps (colza = kohlsaat),
vilkas odling redan tidigare fått större omfattning i grannländerna. Till
dessa, som mest odlades i Flandern, Artois och Elsass, kom i början av
1800-talet i sydligaste Frankrike jordnöt, som dit infördes från Spanien.
Tobak infördes först genom frö, som det franska sändebudet Jean
Nicot (vilkens namn bevarats i tobakens: Nicotiana) år 1560 sände från
Portugal till drottning Catharina av Medici, vilken sedan ivrigt
verkade för dess odling. Framför allt idkades den på Flanderns och Elsass’
rika jord, och den gynnades av regeringarna, emedan införseltullen och
tobakshandeln, sedan Colbert gjort den till statsmonopol, blevo en viktig
inkomstkälla för staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
