Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos enskilda under betäckningstiden. Statsinspektion av fårhjordarna
infördes, vid vilken de bästa djuren uttogos för statens stamhjordar, ägare
av rena hjordar förbjödos att kastrera vid inspektionen godkända baggar,
varemot alla av blandad ras skulle kastreras. År 1813 inrättades en
ullmarknad i Paris.
Getter höllos litet varstädes och i synnerhet i bergstrakter tillsammans
med fåren.
Mjölk av nötboskap, får och getter användes mest till ostberedning.
Vanligen ystades de olika mjölkslagen blandade, men ren får- och get-mjölksost
stod i högre anseende. Mest berömd var osten från Auvergne och Brie.
Därjämte omtalas även Neufchatel-, Roquefort- och Gruyère-ost i den
utförliga redogörelse för mjölkhushållningen, som Parmentier och
Deyeux offentliggjorde. Jämte löpe berett av kalv-, killing- och
lammmagar användes som sådant även extrakt av blommor av en tistel (Chardon
privé), av kardbenediktfrö och av fikonträd.[1]
I Juratrakten och Savoyen funnos föreningsmejerier (fruitières och
fromageries). Vid dessa infördes värdering av mjölken efter fetthalten
bestämd genom den av Chevalier omkring år 1800 införda kremometern.
Svinavel förekom i största omfattning i de trakter, där ek-, bok- och
kastanjeskogar lämnade riklig tillgång till föda. För övrigt föddes svinen
mest med avfall från hushållet och kvarnarna. Svin av olika färger,
enfärgade och fläckiga omtalas. Gascogne var berömt för sin svingödning, vid
vilken slutgödningen skedde med varm majsmjölgröt. Bayonne-skinkor
såldes över snart sagt hela Europa.
Fjäderfäavel synes, att döma av den ringa uppmärksamhet, som ägnades
åt densamma i litteraturen, icke haft någon synnerlig ekonomisk betydelse.
Mest höllos höns, som efter beskrivningar av deras yttre synas ha tillhört
de s. k. medelhavsrasernas typ. Kläckning i ugn och gödning i bur omtalas.
Kalkoner i slutet av 1500-talet omtalas, liksom påfåglar, gäss, ankor, svanor
och duvor av De Serres i början av 1600-talet som vanliga vid
lantgårdarna. Duvskötseln ansågs som ett adligt privilegium och bedrevs i
södra Frankrike i sådan omfattning, att duvornas härjning på sädesfälten
framkallade bittra klagomål.
Kaningården räknas av De Serres till de viktigare delarna av
hushållningen. Kaninerna borde gå fritt ute bland buskar, emedan köttet då
blev finare, än då djuren höllos instängda.
VETERINÄRLÄKEKONSTEN har tidigare och grundligare utvecklats i
Frankrike än i Europas övriga länder. I det av Jean Ruel på uppdrag
av konung Frans I år 1530 utgivna arbetet Materia medicinae
(sedermera även i fransk översättning) liksom i den utförliga avdelning av De
Serres’ Théatre d’agriculture, som ägnades åt djurens sjukdomar, voro
de gamla latinska författarnas, främst Vegetius’ (sid. 76) lärdomar med
allt deras skrock förhärskande, och först från början av 1700-talet kan en
mer vetenskaplig riktning i veterinärkunskapen dateras. Frankrike blev då
liksom (ivriga europeiska länder utsatt för upprepade utbrott av svårartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
