Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Tyskland. Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
odling till gröngödsling på sandjorden i norra Tyskland och införskrev
utsäde därtill från Italien.
Spärgel fick rätt allmän användning som trädesväxt på sandjord i
Nordtyskland. Framför allt förordades dock rödklöver därtill. Denna art skall
i slutet av 1500-talet hava införts till västra Tyskland från Nederländerna,
varom dess beteckning brabantsk klöver erinrar, och dess odling spred sig
sedan vidare över Tyskland och Österrike, särdeles genom arbetet för
införande av den engelska lanthushållningen, vari rödklöver hade stor
betydelse som sommarstallfoder. Särskilt berömd som en framgångsrik
förkämpe för denna odling blev J. C. Schubart, adlad von dem
Kleefelde för sin förtjänst om dess införande i Österrike (1779). Där vann dess
odling stor omfattning, varom den ofta förekommande beteckningen steyersk
klöver påminner.
Blå lucern, mest betecknad burgundiskt hö, vilket tyder på införsel
västerifrån, liksom alsike- och vitklöver samt esparsett förordades även.
Sistnämnda art, vilken växte vild på kalkgrund i Sydtyskland, hade redan
under 16:e århundradet odlats i Franken, och odlingen hade spritt sig till
övriga delar av Sydtyskland, Österrike och Sachsen. Erfarenheten
motsvarade dock ej de höga lovorden för anspråkslöshet, uthållighet och
fodervärde, och dess odling bibehöll sig huvudsakligen i mycket kalkrika trakter
såsom Thiiringen, Pfalz och Rhenlandet. Härifrån omtalas även
humlelucern i början av 1700-talet som allmänt odlad.
Potatis började odlas i landet i slutet av 1500-talet men mottogs här som
annorstädes länge med motvilja, som först missväxterna 1770—1772 fullt
skingrade. Fredrik den store verkade med iver för dess odling och
lät utarbeta och sprida en redogörelse för densamma. Vid århundradets
slut hörde potatis till de viktigaste grödorna i alla tyska landsdelar.
Av rotfrukter vunno rovor allmän användning som eftergröda efter
sädesskörden i norra Tyskland, och vitbetan, som hittills föga odlats, fick genom
apotekaren S. Marggrafs upptäckt år 1747, att den innehöll omkring
6 % utlösbart socker, betydelse som råmaterial för sockerberedning, sedan det
napoleonska kontinentalsystemet stängt tillförseln av kolonialsocker. Sedan
fabriker för denna beredning den första år 1802 inrättats åt Fr. Carl
Achard å godset Kuhnern i Schlesien och därefter på flera andra ställen i
Tyskland och Böhmen,fick odlingen en avsevärdutsträckningunder krigstiden.
Tobaksodlingen, som börjat på 1500-talet, blev efter trettioåriga kriget,
under vilket krigsfolket fick smak för rökning, allmän särdeles vid det
mindre jordbruket. Deri store kurfursten och följande preussiska furstar
ivrade för odlingens utbredning och Fredrik den store uppdrog åt
Achard att acklimatisera och ytterligare förädla den virginiska sorten.
I den österrikisk-ungerska monarkien, särskilt i Siebenburgen, fick
tobaksodlingen starkt uppsving, sedan tobaksmonopol och rätt att betala skatten
i tobak införts.
Lin- och hampodlingen ökades kraftigt, den förra mest i Sachsen och
Westfalen, den senare i Mähren och Österrike, och översteg vid periodens
slut landets behov. Linutsädet hämtades huvudsakligen från Liffland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
