Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Tyskland. Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Självfallet medförde den ökade foderodlingen och sommarstallfodringen,
där denna infördes, framgång i nötkreatursskötseln, vilket också visade sig
däri, att mejerier efter holländskt eller holsteinskt mönster inrättades på de
gårdar, där den nya ordningen infördes. Fredrik den store, vars
förordning om avelsurval redan omtalats (sid. 280), införskrev och
utstationerade tjurar från Holstein och Holland, och skaffade från det senare landet
hela avelshjordar med i mjölkhushållning skickliga skötare till s. k.
holländerier vid åtskilliga kungsgårdar samt uppmuntrade den inhemska
smörberedningen genom införande av tull å smör. I alptrakterna hämtades
däremot inkomsten av mjölken företrädesvis genom beredning av ost och
zieger (vassleost).
För fårskötseln verkade jordbrukets låga ståndpunkt långt mindre
menligt än för övriga grenar av husdjursskötseln, och den sammanläggning av
jorden till stora gods, som ägde rum efter det 30-åriga kriget, var snarast
gynnsam för fårskötseln, i det att på de stora fälten kunde betas stora
hjordar, för vilkas skötsel bildades en stam av herdar, inom vilken
yrkeserfarenheten gick i arv från far till son. Den blomstrande vävnadsindustrien
lämnade också en god avsättning för ullen. Fårskötseln räknades i
allmänhet som den mest inkomstbringande delen av godsförvaltningen, och
fårens antal torde hava betydligt ökats. I Sachsen uppskattades det av
v. Rohr i början av 1700-talet till 25 gånger nötkreaturens. Den nya
engelska lanthushållningen utan trädesbete och med sommarstallfodring med
klöver passade ej väl samman med den gamla, på fri betning grundade
fårskötseln, och klövergrönfodret ansågs även skada den fina ullens
beskaffenhet. Röster saknades därför ej för att det gamla jordbrukssättet borde
bibehållas på de större gårdarna för fårskötselns skull.
En fin ull blev alltmer övervägande målet vid fårskötsel. Därför
upphörde man på de flesta håll att mjölka fåren, emedan detta ansågs skada
ullen. Mjölkningen bibehölls dock i vissa orter, framför allt i
Nordsjökustländerna. Finulliga spanska får började införas, och efter sjuårskriget,
vilket starkt nedbragt antalet får i Sachsen, ökades denna införsel lill detta
land. Avelsdjur utdelades, och kronoarrendatorerna ålades att hålla visst
antal ädla djur. Till följd av dessa åtgärder ökades merinoaveln starkt i
Sachsen och Schlesien samt spred sig även i andra tyska länder, i synnerhet
Preussen och Würtemberg, till vilka även direkt införsel av avelsdjur från
Spanien ägde rum. Genom väl skött avelsurval bragtes de tyska
merinostammarna till en hög grad av finhet hos ullen, och särskilt gäller detta de
schlesiska och det s. k. elektoralslaget i Sachsen.
I de österrikiska länderna verkade Maria Theresia i samma
riktning genom införsel år 1775 av ädla merinpfår från Spanien och Nordafrika.
Stamhjordar uppställdes på Hotitsch och Mannersdorf, och från dem
spredos avelsdjur. Den österrikiska stammen, som plägade betecknas som
negretti (sid. 235) voro utmärkta av en mer lågbent kroppsbyggnad och
tätare ull än de tyska elektoralfåren.
Svinskötseln var fortfarande i väsentlig mån beroende av betet i
ollonskogarna, och svinens antal gick tillbaka, i den mån dessa uthöggos och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
