Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- III. Den nyare tiden. 1500-1815
- Schweitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SCHWEIZ.
| Litteratur. |
| Anderegg, F. Allgemeine Geschichte der Milchwirtschaft. Zürich 1894. |
| Dändlicher, K. Geschichte der Schweiz mit besonderer Rücksicht auf die Entwickelung des Verfassungs- und Kulturlebens. Zürich 1885—1904. |
| v. Miaskowski, Aug. Die Verfassung der Land-, Alpen- und Forstwirthschaft der deutschen Schweiz. Basel 1878. |
I de huvudsakligen av de båda germanska stammarna, alemanner och
burgunder, bebodda landsdelarna, som med början från år 1291
sammanslöto sig till det schweiziska edsförbundet, hade lantbruket och lantmännens
förhållanden under medeltiden i det stora hela gestaltat sig på samma sätt
som i de i avseende på naturförhållanden liknande delarna av tyska riket,
Burgund, Savoyen och Milano, till vilka de nuvarande schweiziska
landsdelarna hört eller ännu vid den nyare tidens början hörde.
En skillnad var dock, att schweizarna lyckats att till större delen frigöra
sitt land från beroendet av de in- och utländska furstar och länsherrar,
under vilka det mesta av landet var länspliktigt. Då befrielse från den
feodala underdånigheten vunnits genom fredsuppgörelser eller, beträffande en
mängd mindre besittningar, genom köp, hade emellertid den gamla
länsrätten med dess olika servitut och rättsskipning i stor omfattning övergått
till enskilda landskap (»orter»), städer eller landskommuner och var
fortfarande bestående.
De ständiga krig, som landets frigörelse och inblandningen i angränsande
länders stridigheter medfört, liksom folkets vana att taga anställning som
soldenärer hos främmande makter, hade medfört så stor förlust av människor
och utarmning av de »orter», vilka bildade förbundet, att man allmänt
klagade över brist på arbetare och försummade fält. Även sedan edsförbundet
med den nyare tidens början övergivit sin krigiska politik, höjde sig
lantbruket blott långsamt, vilket berodde ej blott på lantmannens inneboende
konservatism utan även på saknaden av det initiativ till förbättringar, som
i de flesta andra länder utgingo från upplysta regenter och från brukare av
större jordagods. I Edsförbundet fanns ingen centralregering för hela landet,
och ej blott varje landskap, utan inom dessa varje dal bildade en enhet,
inom vilken folket segt fasthöll vid gammalt bruk och drev sin hushållning
huvudsakligen för eget behov men föga för avsättning till andra orter.
Samverkan mellan de olika medlemmarna i förbundet hindrades ytterligare
genom den konfessionella splittringen mellan reformerta och gammaltroende
orter liksom den politiska mellan anhängare av de rivaliserande makterna,
Österrike—Spanien och Frankrike, vilka båda stredo om övervägande inflytelse
genom subsidier och mutor (»pensioner»). Splittring rådde också
mellan stad och land liksom mellan olika samhällsklasser.
Då edsförbundet bildades under 14:e och 15:e århundradena, voro alla
medborgare inom de däri ingående landsdelarna och städerna lagligt
likaberättigade i statens och samhällenas angelägenheter. Då sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0295.html
