Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagstiftning. Genom förordning den 13 maj 1769 stadgades, dels att delning av
självägande bondgård fick ske blott i fall hemmanet kunde lämna flera
familjer försörjning, dels att hemmanets hartkorn skulle fördelas på de nya
gårdarna. Ytterligare stadgades i plakat av den 2 aug. 1786, att
frånstyck-ning ej fick ske, med mindre den återstående huvudparcellen kunde lämna
en familj försörjning, och ej förr än hemmanets hartkorn efter uppmätning
och taxering av ägorna av en lantmätare fördelats på parcellerna och denna
fördelning fastställts av räntekammaren. Den återstående delen av
hemmanet fick enligt förordning den 26 nov. 1800 ej motsvara mindre än 2 tunnor
hartkorn, om ej alla parcellerna särskilt bebyggdes eller lades till hus, som
förut hade jord.
Redan i samband med strävandena att på lagstiftningens väg undanröja
de hämmande band, som hittills hindrat jordbrukets framåtskridande,
framträdde ett livligt intresse för detta. Skrifter rörande lanthushållningen, vilka
hittills varit mycket sparsamt förekommande, började nu utkomma och
ådraga sig allmän uppmärksamhet. Bland sådana märkas, jämte Hans
Rantzaus nyssnämnda agitationsskrift för agrarreformer, Elias
Fleischers Agerdyrknings catechismus for Danmark (1779), en
folkskrift som prisbelönades och utdelades i hela landet, samt J. J. C. Hoegh’s
Anvisning til et velindrettet Jordbrug (1794).
Ett annat tecken till det uppvaknande intresset för lantbruket var
stiftelsen av det Kongl. Danske Landhusholdningsselskab den 29 jan. 1769.
Detta var väl ej företrädesvis avsett att befrämja jordbruket, utan dess syfte
angavs vara att genom belöningar »uppmuntra lantmannen, konstnärerna
och handelsmannen», och av dess 10 klasser var blott en ägnad åt
lantbruket. Dess ledamöter utgjordes huvudsakligen av ämbetsmän, vetenskapsmän
och större godsägare, och dess verksamhet var till en början att till
besvarande framställa prisfrågor, vilka dock allt mer hämtades från
lanthushållningens område, och på annat sätt sprida upplysning.
Tack vare agrarreformerna och övriga nu antydda förhållanden blev tiden
omkring sekelskiftet en enastående framgångsperiod för Danmarks lantbruk
och dess folks välstånd. Den odlade jorden ökades genom uppodling av
allmänningarna, vilket jämte övergången till mer givande bruk av jorden på
kort tid fördubblade rikets sädesskörd, och spannmålsutförseln och
folkmängden ökades från 1787 till 1801 med en tiondel.
För enskildheterna av lantbrukets utveckling under den nyare tiden till
1800-talets början, skall här nedan i korthet redogöras.
ODLINGENS UTVIDGNING. Redan före medeltidens slut hade så gott
som all Danmarks odlingsvärda jord och skogsmark tagits i besittning.
Endast de ofruktbara hedarna i Jylland lågo utanför bygden, men under
1700-talet började åtgärder vidtagas för att få även dem befolkade. År 1757
påbjöds, att de angränsande matrikulerade egendomarnas andelar i hedmarkerna
skulle fastställas och återstoden skiftas till nya bondgårdar. Därefter börjades
kolonisation av sålunda skiftad jord med inkallat tyskt bondfolk, likasom
även staten igångsatte skogsplantering å heden. Under följande århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
