Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 367 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Norge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betesdjur fanns i landslagen bestämmelser nära liknande de i Sverige
gällande.

JORDDELNING. För att hindra jordegendomens styckning under
besuttenhet hade år 1634 förbjudits att bortbygsla delar av en jordegendom till
flera leiländinger med mindre den var av minst 1 »skeppund tunge» (= 6
skylddaler). Denna bestämmelse kvarstod i Christian V:s lag, men år 1764
medgavs jordens utskiftning i mindre delar.[1] Därefter tilltog delningen av
gårdarna, särdeles på Östlandet, där gårdarna voro större, under den senare
delen av 1700-talet, och regeringen, som tidigare sökt hindra delning av
hemmanen, befordrade nu densamma för att bereda den ökade
folkmängden plats vid jordbruket och för att främja nyodlingen.

Fig. 81. Vestlandsgárd i tegblandning. De prickade linjerna visa belägenheten av 2 gårdars tegar. (Efter Skappel.)

År 1754 förordnades en generallantmätare att med länsmannen och 4
nämndemän för hugade odlare uppmäta och anvisa plats för nya gårdar på
allmänning och på enskild mark, som låg avskild från den egentliga bygden.
Då emellertid de fördelar, som gåvos odlare, (se sid. 365) framkallade en
sådan tillströmning av odlingsvilliga, att odlingslägenheterna ej hunno
ordentligt utstakas och mätas, indrogs generallantmätarebefattningen, men då hade
redan en mängd nybyggen anlagts på platser, där folket kunde finna sitt
uppehälle endast genom hårt anlitande av skogen. Härigenom framkallades
en stor skogsförödelse genom planlös och överdriven timmerhuggning,
barkoch näverflängning samt svedjande. Sedan skogen förötts, övergåvos ofta
nybyggena.

För att undgå tvungen delning av sina utägor, avskilde många
bönder frivilligt av sin avlägset liggande jord till gårdar åt sina barn och
anhöriga. Regeringen sökte också att befordra frivillig ägostyckning genom
att år 1764 medgiva större frihet vid egendomars styckning och år 1769
stadga, att självägande finge dela sina gårdar mellan sina barn, så att
vardera av dessa fick odelsrätt till sin gård utan hinder av äldste sonens odels-
och åsätesrätt.

BYGGNADSSKICKET bibehöll längre sina ålderdomliga former i Norge
än i grannländerna, och särdeles gäller detta Vest- och Nordlandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>