Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lin ocb hampa odlades i hela landet men mest i Akershus amt, Toten i
Oplandene och Tröndelagen, hampa företrädesvis i de högläntare
dalbygderna, ofta flera år i följd. Lin var i de starkt sädesodlande trakterna
värderat som ogräsrensande gröda.
Rovor odlades huvudsakligen på svedjeland, antagligen endast små,
tidiga, grundrotade sorter.
Potatisodlingen, som vid mitten av 1700-talet ivrigt förordades av några
präster, hade ännu vid 1700-talets slut blivit något mer allmän blott i trakten
av en del hamnstäder, dit potatis införts från utlandet, särdeles från
England. Odlingen fick större omfattning först till följd av den livsmedelsbrist,
som framkallades av att .spannmålsinförseln från Danmark avbröts under
de sista 6 åren av föreningen med detta land, samt genom den tilltagande
användningen av potatis till brännvinsbränning.
TRÄDGÅRDSODLINGEN nådde en rätt hög ståndpunkt på proprietärers
(sid. 362) och ämbetsmäns gårdar, men var obetydlig hos bönderna, där den
i allmänhet var inskränkt till kål, kålrabi, morötter, timjam m. fl.
kryddväxter. Ett undantag utgjorde den sedan gammalt omfattande fruktodlingen
i Hardanger, vilken under 1700-talet lämnade ett avsevärt överskott,
huvudsakligen av äpplen, till utförsel. På Vestlandet odlades även mycket
krusbär, vinbär, aprikoser m. m., liksom körsbär vid Frosten nära Trondhjem.
Mot periodens slut blev fruktodling allmän även i vissa andra bygder såsom
kring Drammen, i Sogn och vid Nordfjord.
HUSDJURSSKÖTSELN kvarstod i allmänhet ännu vid slutet av
1700-talet på en ålderdomligare ståndpunkt och var desto mer försummad, ju
mer åkerbruket var hushållningens huvudsak. Den stod därför särdeles lågt
i Östlandets slättbygder men högst i såväl omfattning som djurens
beskaffenhet i Östlandets gräsrika dalar och Sätersdalen samt stod på Vestlandet,
i Tröndelagen och Nordlandet högre, ju längre man kom in i fjordarna.
Kreatursantalet torde, såsom vidstående tabell visar, hava ökats mindre
än folkmängden och antagligen uppväges icke denna relativa nedgång i
antalet av någon motsvarande ökning i djurens storlek och avkastning.
Vinterutfodringen förblev nämligen för övriga djur utom hästar över allt så svag,
att ett rikligt sommarbete ej kunde avhjälpa svältfodringens följder.
| År 1665*) | År 1723*) | År 1809 | År 1835 | ||||||||
| total | pr 1,000 inb. | total | pr 1,000 inb. | total | pr 1,000 inb. | total | pr 1.000 inb. | ||||
| Hästar | 73,000 | 160 | 80,000 | — | 110,500 | — | 110,500 | 93 | |||
| Nötboskap | 490,000 | 1,120 | 520,000 | — | — | — | 633,000 | 600 | |||
| Får, getter, svin | 560,000 | 1,245 | 660.000 | — | — | — | 1,210,000 | 1,012 | |||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
