Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även till länsherrarna ställde han, om ock i mer allmänna ordalag,
förmaningar och råd angående de dem förlänade egendomarnas skötsel.
Kungsgårdarna sökte han göra till mönsterjordbruk, dit han anskaffade
avelsdjur av utländska slag, och började mot slutet av sin regering att som
föredöme för bönderna i varje socken inrätta en avelsgård, som sköttes för
kronans räkning.
I enlighet med den rådande ekonomiska uppfattningen utfärdade
Gustaf I titt och ofta förbud mot utförsel av vissa varor för att
förekomma brist inom landet och skärpte det gamla förbudet mot landsköp,
d. v. s. handel ute på landet, år 1746 vid höga böter och för överträdelse
tredje gången livsstraff. Bonden fick ej ens efter gammal sed betala sina
tröskare med spannmål. Ytterligare bestämdes år 1555, i vilka städer
lantmännen i varje ort finge handla samt prisen å varorna. Även hantverkarna
skulle vara bundna vid städerna, dock med undantag för »menige mans
behövliga gerningsmän på bygden». Denna näringspolitik följdes ända fram
på 1700-talet.[1]
Tack vare Gustaf Vasas outtröttliga omsorger och hans kraft att
göra sin vilja gällande inträdde en stor förbättring i rikets finanser och det
allmänna välståndet. Även om enskilda år svaga skördar medförde nöd i
enskilda landsdelar, så räckte avkastningen av jorden och kreaturen i regel
väl till för folkets behov, och en betydlig utförsel både av spannmål och av
andra produkter blev vanlig.
Om jordbruket och särskilt om godsförvaltningen under denna tid finnes
en utförlig redogörelse i Gamble greve Peer Brahes Æconomia eller
Huusholdzbook, för ungt adelsfolk, förf. 1581, tryckt 1627.
Slöseri och oordning i statsförvaltningen och därmed följande behov av
extra gärder började åter efter den store rikshushållarens bortgång,
frälsemännen gynnades med nya förmåner, och deras försummelser av mot
privilegierna svarande skyldigheter lämnades obeivrade. Därtill kommo
upprepade härjningar av pesten (1579 och 1588), svaga skördar (15 år under
tiden 1560—1600) och krigen under Sigismund och Carl IX.
Allmogen förmådde, enligt rådets yttrande, ej fullgöra sina skyldigheter, åker och
äng överväxtes med skog och fordom rika bönder lupo kring landet med
käppen och säcken.
Gustaf II Adolfs regering blev en reformperiod genom införande
av ordning i förvaltning och rättskipning, ny skattläggning av jorden (sid.
392), rättvis skatteuppbörd samt strängt efterhållande av all godtycklighet,
utpressningar och förtryck. Genom 1617 års riksdagsordning blev
böndernas deltagande i riksdagarna lagligt fastställd, och senare bestämdes genom
1634 års regeringsform, att ett ombud skulle utses för varje härad.
Men de ständiga krigen nödvändiggjorde många extra gärder, och skatter
lades på snart sagt allt vad bonden ägde eller gjorde, på varje kreatur, på
bak och brygd o. s. v. För Älvsborgs lösen utkrävdes t. ex. omkring en
tiondel av all lösegendoms värde. Av adeln krävdes väl fullgörandet av dess
mot privilegier och förläningar svarande skyldigheter, men förläning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
